Kompositörer
KCEJ Sound Team, Tappy, Rika Muranaka
Artikelnummer
KICA-7895
Utgivet: 23 september 1998
Jag minns när jag spelade Metal Gear till gamla goda NES för en herrans massa år sedan. Vilken stämning det spelet hade! Mycket tack vare musiken; det finns en ruggigt bra låt där (ni som spelat spelet vet vilken jag menar) som jag än idag ofta nynnar på, mer än tio år senare jag hörde den för första gången. Metal Gear Solid som släpptes till PlayStation för ett par år sedan är ett ännu bättre och mer komplext spel, och musiken har naturligtvis även den utvecklats.
Gänget bakom Metal Gear Solids tonsättningar heter KCEJ Sound Team, och hör till Konamis musikdivision. Jag vet överhuvudtaget väldigt lite om Konamis alla duktiga kompositörer, men jag vet dock att företaget alltid skaffar fram rätt man för rätt jobb. Metal Gear Solid är verkligen inget undantag, det skiljer sig från mängden och man har skapat ett originellt och eget sound som passar spelet perfekt. Stilen beskrivs nog bäst som ambient, lågmäld musik med moderna beats som grund.
KCEJ Sound Team är ansvariga för alla spår på skivan utom två stycken, däribland första låten på plattan. Det är det explosiva huvudtemat, som istället är skrivet av en person som kallar sig Tappy. Jag vågar nog påstå att det är en av de starkaste melodierna någonsin i ett Konami-spel, och det är sannerligen en utomordentlig start på skivan. Ska man jämföra detta stycke med filmmusik så kommer jag närmast att tänka på tyske kompositören
Hans Zimmer (The Rock). En inte alltför dålig inspirationskälla!
När man lyssnar på skivan är det rätt svårt att placera var i spelet varje låt kommer ifrån, de är nämligen överlag ganska lika varandra i stil och komposition, vilket gör att det kan vara svårt att hålla isär dem. Majestätiska ”Discovery” fungerar bäst bland den så kallade bakgrundsmusiken, den har ett ekolod som takthållare och över ligger en vacker och sorgsen melodi från ett valthorn. Andra stämningsfulla spår är ”Cavern”, ”Warhead Storage”, ”Rex’s Lair” och den spöklika ”Mantis’ Hymn”. De som är petiga kanske tycker att vissa av låtarna är för lika varandra eller för anonyma, men då ska man som sagt vara riktigt petig. Bästa låten på skivan sticker åtminstone ut rejält, nämligen ”Enclosure”. Det ledsamma pianot och de vackra stråkarna gör att man inte har långt till gråten, och låten blir bara bättre ju längre den spelas, utan att bli ett dugg melodramatisk.
De fyra actionbaserade styckena på skivan har alla samma pumpande ådra av snabb, hård, kompromisslös techno. Tror aldrig jag har hört så här medryckande och stressframkallande musik i ett spel någonsin. Framför allt ettriga ”Encounter” och intensiva ”Duel” är helt fantastiska spår, som får hjärtat att bulta riktigt snabbt. ”Hind D”och ”Escape” är inte heller dumma. Om det är något område som t.ex. Final Fantasy-spelen kunde rycka upp sig på så är det just när det gäller den ofta rätt svaga actionmusiken, så det kanske skulle vara på sin plats att Nobuo Uematsu gör lite anteckningar.
Sluttemat är skrivet av Rika Muranaka, en av Konamis mest kända kompositörer. Hon har förutom detta även hjälpt till att skriva den mindre lyckade balladen ”I am the Wind” från Castlevania: Symphony of the Night och dessutom den tangoliknande ”Esperandote” från skräckspelet Silent Hill. Om de båda var tveksamma insatser från Muranakas sida, så lyckas hon betydligt bättre med ”End Title / The Best is Yet to Come”. Låtar av det här slaget kan ibland bli lite överdrivet smöriga, men inte här. Sångerskan Aoife Ni Fhearraigh sjunger skrämmande vackert och det passar den kalla låten perfekt. Efter att ha börjat med enbart Ni Fhearraighs röst, för att sedan byggts på med akustisk gitarr och en flöjt, övergår den slutligen till något som låter som en irländsk folkvisa, komplett med fioler och allt. En riktigt trevlig låt som tål att lyssnas på många gånger.
Med på skivan finns även den charmiga låten från träningsuppdragen i spelet, ”VR Training”, och två relativt ointressanta varianter av huvudtemat; först demoversionen från E3-mässan och sen en skum remix. Ingen av dem är något särskilt att bry sig om, förutom om man gillar musikstycken som avbryts då och då för snuttar av japansk dialog. Själv klarar jag mig bäst utan.
Metal Gear Solid saknar kanske de riktigt minnesvärda låtarna för att kunna få ett riktigt toppbetyg, men som helhet betraktat är detta ändå ett riktigt bra och passande soundtrack, till ett av världens bästa spel.
