Yasunori Mitsuda är en av den nutida spelmusikens mest berömda kompositörer. Han föddes i Tokuyama i Japan den 21 januari 1972. Några år efter hans födsel flyttade familjen till Kumake. Där gick Yasunori ut grundskolan och gymnasiet. Under grundskoletiden började han spela piano. Han tog pianolektioner, men tyckte inte om att träna på saker och ting så han utvecklades inte speciellt mycket i sitt pianospel.
När Yasunori gick i mellanstadiet skaffade sig familjen Mitsuda en dator. Vid den här tiden var det inte så många som hade en sådan hemma, men Yasunoris pappa övertygades av sin bror att datorer var framtiden och inhandlade därför en sådan. Detta kom att påverka hela Yasunoris framtid. Han blev genast väldigt intresserad av datorer och började så småningom programmera egna små spel och komponera musik med hjälp av datorn. Tack vare att han så tidigt kom i kontakt med datorer hade han inga som helst problem att hänga med i utvecklingen på den fronten. Hans datorkunskaper skulle han dessutom komma att ha stor nytta av senare i livet.
I sin ungdom hade Yasunori en dröm om att bli golfproffs. Så småningom bestämde han sig dock för att lägga klubborna på hyllan och istället satsa på någonting annat. Framåt slutet av gymnasietiden började han bli alltmer intresserad av musik, speciellt filmmusik. Han fascinerades av musiken i filmer som Poppo-ya och Blade Runner och hoppades på att någon gång själv kunna skriva sådan musik.
Efter grundskolan och gymnasiet flyttade Yasunori till Tokyo, där han fortfarande är bosatt. Han hade vid det här laget bestämt sig för att bli kompositör, men det blir man som bekant inte över en natt. Han började studera musik, med inriktning på komposition och arrangemang. Eftersom Yasunori inte hade några förkunskaper inom musik kom han inte in på någon ”riktig” musikhögskola, utan fick nöja sig med en inte lika meriterande motsvarighet. De kommande åren kom att bli mycket arbetsamma och lärorika för honom. Flera av lärarna på skolan undervisade på deltid och jobbade inom musikbranschen resten av tiden. Yasunori fick ibland följa vissa lärare under deras arbete som musiker, och lärde sig en hel del på att studera dem. Han blev ibland nedtryckt av vissa personer som hävdade att han, som inte ens kunde komma in på en riktig musikhögskola, aldrig skulle lyckas bli någonting inom musikbranschen. Sådana kommentarer var givetvis jobbiga att höra, men samtidigt stärkte det honom. Nu hade han bestämt sig: han skulle bli en professionell musiker som kunde tjäna sitt levebröd på musiken.
Under tiden på musikskolan studerade Yasunori mer intensivt än han någonsin tidigare gjort. Under hösten och vintern det andra året undervisades han av en lärare som jobbade på ett stort spelföretag. En dag i januari frågade läraren honom om hans framtidsplaner. Yasunori svarade vagt, vilket läraren noterade. Han räckte honom en speltidning i vilken det fanns en jobbannons från spelföretaget Square. Yasunori var till en början tveksam till jobbet som annonserades ut – han hade aldrig ens tänkt tanken att jobba som musiker på ett spelföretag. Men efter många om och men skickade han till slut in en jobbansökan bestående av en meritlista, tre demolåtar samt en rekommendation från läraren. Nu var det bara att vänta.
Efter två veckors väntan började Yasunori undra varför han inget svar fått. Han ringde upp Square och frågade varför de inte svarat på hans ansökan. Han fick följande till svar: ”Enligt Uematsu-san räcker det inte med tre demolåtar för att göra en slutlig bedömning, så han vill att du skickar ytterligare ett par låtar”. Något förvirrad av svaret gjorde Yasunori trots allt vad Uematsu-san önskade. Efter att han skickat ytterligare tre låtar fick han svar oväntat snabbt. Redan efter två dagar hörde Square av sig och bad honom att komma på en anställningsintervju. Vid den här tiden bestod Squares ljudteam endast av fyra personer; Kenji Ito, Hiroki Kikuta, Nobuo Uematsu och Minoru Akao. Efter en något misslyckad intervju (han fick bland annat frågan om han hade spelat något av Final Fantasy-spelen, vilket han uppenbarligen inte hade gjort) trodde Yasunori knappast att han skulle få jobbet. Trots ett inte alltför bra första intryck fick han jobbet och började arbeta på Square i april 1992.
De första åren på Square fick Yasunori inte komponera någon musik överhuvudtaget, trots att han hade anställts som ”kompositör”. När han anställdes hade Square ingen som jobbade enbart med ljuddesignen i spelen. Därför fick Yasunori hastigt och lustigt uppdraget, vilket han inte blev alltför glad över. Trots sitt missnöje fick han en bra start. Hans första uppdrag blev att jobba med ljudet i spelet Hanjuku Hero. Kompositör var självaste Koichi Sugiyama.
Åren därpå fick Yasunori endast jobba med ljuddesign, vilket han inte var särskilt förtjust i – han ville ju komponera sin egen musik. Till slut blev han så less på sin situation att han beklagade sig inför ledningen (där Hironobu Sakaguchi satt som VD). Han sade: ”Om jag inte får chansen att komponera egen musik så säger jag upp mig”. Detta fick ledningen att fundera, och efter några dagar kom svaret: ”Okej, om du är så angelägen att skriva egen musik, varför inte visa vad du går för genom att komponera musiken till vårt nästa stora projekt”. Projektet var Chrono Trigger och året var 1995.
Hur det gick för Yasunori sedan känner nog de flesta till. Han hyllas än i dag för musiken till Chrono Trigger och har sedan den lyckade debuten fortsatt på samma väg. 1996 jobbade han tillsammans med Nobuo Uematsu, Junya Nakano och Masashi Hamauzu med musiken till Front Mission: Gun Hazard. Under samma år komponerade han dessutom all musik till Radical Dreamers och var producent för musiken till Tobal No. 1, Squares första PlayStation-spel.
I juli 1998, efter succén med musiken till Xenogears, slutade Yasunori jobba för Square och blev istället frilanskompositör. Ett av hans första uppdrag som sådan blev ironiskt nog att komponera musiken till Squares Chrono Cross, uppföljaren till Chrono Trigger. De senaste åren har Yasunori fortsatt att komponera spelmusik, framför allt till rollspel. Han har sedan några år tillbaka en egen musikstudio, Procyon Studio, där han tillbringar den mesta delen av sin tid. Han hoppas på att i framtiden kunna vidga sina vyer, exempelvis genom att skriva musik för film.
Se även:
