10. Symphonic Suite: Final Fantasy (1994)
Kompositör: Nobuo Uematsu / Arrangörer: Katsuhisa Hattori, Takayuki Hattori
The original and best! Tillsammans med det nyligen komponerade huvudtemat till Super Smash Bros. Brawl är detta nog bland det mest storslagna som Nobuo Uematsu någonsin gjort - med god hjälp av arrangörerna Hattori har man lyckats fånga den episka känslan i dessa eviga klassiker från de två första Final Fantasy, utan att för den skull frångå originalens anspråkslösa enkelhet. Skivan är dessutom inspelad live vilket tillför ytterligare en dimension till en självklar klassiker i varje spelmusikkonnässörs hylla.
Tre favoriter: ”Scene I”, ”Scene III” & ”Scene VII”
David Wallgren
9. Silent Hill Original Soundtrack (1999)
Kompositör: Akira Yamaoka
När det första Silent Hill kom ut på marknaden spelade
jag mest rollspel, spel med vacker och stämningsskapande musik med
fina melodier, något som gällde för alla spel. Resident
Evil hade startat “survival horror“-genren, men musiken i
spelet var inte direkt märkvärdig, mer klassisk skräckfilmsmusik.
Sen kom Silent Hill. Ett spel som utspelades i en vidrig mardrömsvärld,
en vision av helvetet som ackompanjerades av ett passande infernaliskt
soundtrack. Silent Hill OST är inget för den som förväntar
sig melodier eller strukturer i sin musik. Hela albumet är experimentell
industriell musik. Skränigt oljud, hetsande trummor som kommer ifrån
ingenstans för att i nästa ögonblick tystna och lämna
plats för ett nästan ambient stycke. Vissa stycken är bara
20-30 sekunder långa medan andra sträcker sig uppemot ett par
minuter. Det här är inte “musik“ för den som
vill ha melodier, eller ens strukturer. Musiken målar upp kaos och
förvirring, och att ljudkvaliteten inte är den allra bästa
(PlayStation klarade inte vad som helst) gör bara saken bättre
då det ökar på skränigheten och känslan av
omänsklighet i “musiken“. Detta är ett soundtrack
som gör ont och efterlämnar en smak av rost och blod i munnen.
Silent Hill OST var unikt när det släpptes och det är fortfarande
det enda sanna exemplet på hur en verkligt helvetisk värld
ska tonsättas - och det bästa skräckspelssoundtracket.
Tre favoriter: Silent Hill OST bör lyssnas på
i sin helhet och det går inte att plocka ut en “låt“
som är bäst.
Robert Steen
8. Xenogears: CREID (1998)
Kompositör: Yasunori Mitsuda / Arrangörer: KALTA, Yasunori Mitsuda
Med soundtracket till Xenogears visade Yasunori Mitsuda att han var en kraft att räkna med. Bara några månader efter att det soundtracket släpptes kom denna arrangerade version där Mitsuda tillsammans med bandet “Millennial Fair“ blandar keltiska tongångar med mjuk rock och lite psykedelia. Några av de bästa bitarna från spelet har valts ut (ibland kombineras två låtar till en) och har fått en ordentlig genomgång. Redan i spelet var musiken fantastisk, men nu formligen sprudlar den.
Tre favoriter: “Melkaba“, “Balto” & “October Mermaid”
Robert Steen
7. Castlevania: Symphony of the Night OST (1997)
Kompositör: Michiru Yamane
Något av en revolution för spelmusiken. Michiru Yamane blandar här äldre klassiskt orkestralt Castlevania-stuk med rock, jazz och flamenco, vilket funkar alldeles utmärkt. De klassiska styckena håller mycket hög kvalitet, och jag gillar framför allt hur Michiru ofta blandar sina stilar till något eget, som i ”Marble Gallery”, där en av spelets huvudmelodier används i ett jazzigt men ändå Castlevania-troget arrangemang. ”Wandering Ghosts” är en helt underbar flamencoinfluerad låt, som trots sina udda influenser passar perfekt till spelet.
Något som jag tycker hör till skivans sämre sidor – sådana finns faktiskt också - är ett antal vräkiga rocksymfonier. Kanske det beror mest på min personliga smak, men jag tycker att de står sig slätt intill det övriga låtmaterialet. Castlevania: Symphony of the Night Original Soundtrack blir trots detta en magisk skapelse, som verkligen visar vad Michiru Yamane går för.
Tre favoriter: ”Marble Gallery”, ”Wandering Ghosts” ”Dracula's Castle”
Jimmy Emanuelsson
6. Chrono Cross Original Soundtrack (1999)
Kompositör: Yasunori Mitsuda
Vill du introducera någon till spelmusikens värld så rekommenderas detta album. Den varma tonen i många av låtarna gör det så oerhört lätt att fastna för. I slutändan är det dock melodierna som tar fram det här soundtrackets storhet. Sällan har spelmusik låtit så här bra och det är få album som kan matcha detta. Yasunori Mitsuda frambringar med lugna gitarrer, finstämda flöjter och underbara små pianostycken ett helgjutet soundtrack fullt av liv.
Tre favoriter: “Time's Scar“, “Home Guldove“ & “Dream of the Shore Bordering Another World“
Johan Köhn
| « Plats 15-11 |
