Kompositör
Yoko Shimomura
Artikelnummer
SSCX-10034
Utgivet: 23 juli 1999
Det är inte bara Squares Final Fantasy-serie som hängt med ett bra tag nu; Seiken Densetsu – serien vars första spel släpptes till Nintendo-konsolen Game Boy och de efterföljande två till Super Nintendo – senaste inkarnation befinner sig på PlayStation. Den fick i väst namnet Legend of Mana. Att spelet fick ordet ”Mana” i titeln var med all säkerhet ett genomtänkt drag från Squares sida, med tanke på att del två i serien, som blev omåttligt populär även utanför Japan, hette Secret of Mana.
Efter att Kenji Ito och Hiroki Kikuta båda bidraget med mycket för att göra de tre första spelen till favoriter hos oss som gillar spelmusik var det nu dags för en annan kompositör, en kvinnlig sådan, nämligen Yoko Shimomura. Hon fick förtroendet efter ett par välkomponerade soundtrack till spel som Super Mario RPG och Parasite Eve. Två soundtrack som skiljer sig från varandra som natt och dag; det ena varmt och gulligt, det andra kallt och technoinspirerat. Denna gång efterfrågade Square musik i stil med den som återfinns i det förstnämnda spelet, på grund av Legend of Manas undersköna, pastellfärgade landskap, som bara skriker av härlig japansk estetik.
Soundtracket består av 55 spår, varav två berikats med sång – ”Song of Mana ~ Opening Theme” samt ”Song of Mana ~ Ending Theme” – som, hör och häpna, faktiskt sjungs på svenska! Det är Annika Ljungberg, mest känd som popbandssångerska i Rednex, som står för sången som spelades in i Polar Studios i Stockholm (vilken är en av hela fem studior som soundtracket spelades in i) och vars text förövrigt finns på CD-omslaget. Huruvida detta är något vi bör vara stolta över råder det delade meningar om, men utan någon sång hade låtarna förlorat lite av sin lyster, och då kunde de lika gärna ha skippats.
Det förstnämnda stycket är tämligen livligt. Med en akustisk gitarr, flöjt och tamburin skapas en inbjudande känsla, vilket passar perfekt med tanke på att det är öppningstemat. Ibland skär stråkinstrument igenom ljudbilden, vilket får mig att tänka på luftiga landskap och den klassiska TV-serien ”Det lilla huset på prärien”. Den andra sången, ”Song of Mana ~ Ending Theme”, finalen på detta soundtrack, är baserad på den första sången, dock med ett mycket vackert pianoprologsolo. Det är baserat på ”The Great Virtue of Gathering Mana’s Spirit ~ Theme of Mana”, som sedan går över till piano tillsammans med sång. Så småningom smyger sig även stråkinstrument in och gör sig hörda, alldeles innan låten sätter igång rejält och tar vid öppningstemat.
Sångerna hör varken till det bättre eller sämre på soundtracket, så de är godkända, men bättre grejer finns att avnjuta. Ett stycke som verkligen får mig att rysa av välbehag är ”Everyday Dream ~ Spirit’s Song”, ett ganska lågmält stycke instrumentalt sett – en harpa, en dov bas och syntetiska stråkar är vad som bjuds på – men vad som gör detta stycke så speciellt är de underbara vokalsamplingarna av konkreta och korta toner som används för att söka efterlikna sång. Mycket effektfullt. ”World of Mana” tillhör också favoriterna, trots det faktum att det i princip är samma repetitiva slinga som spelas gång på gång i över 5 minuter. Vad som gör det hela uthärdligt är något så simpelt som fågelkvitter. Utan fågelkvitter hade stycket förvisso fortfarande varit mer än mediokert, men tack vare detta genialiska kvitter målas en bild upp i mitt huvud föreställande en lövskog mitt i blom där ljusstrålar letar sig fram genom trädkronorna, svalkande sommarbriser drar förbi och fjärilar harmoniskt flaxar runt i luften. Härligt!
Till favoriterna hör också ”Places of Soul” som är baserad på en mycket lättsmält melodi. Det blir lätt att man går runt och trallar på en del stycken från detta soundtrack. Ett exempel är ”Nostalgic Song”, som är en melankolisk slinga uppburen av stråkar. Den finns förövrigt i ännu en version, vid namn ”Nostalgic Song ~ Ending Theme”, vilket är tacksamt för dem som vill lyssna till äkta stråkar. Jag är imponerad av att de i det sistnämnda stycket lyckats bibehålla den känsla som generellt sett återfinns i Legend of Mana-musiken. Ett alltför pampigt arrangemang placerat i en felaktig spelmiljö brukar inte funka så bra, men precis som de flesta andra spelmakare har Square valt att förgylla just spelets prolog och epilog, vilket åtminstone jag tackar för.
Efter enbart positiv kritik kanske det är dags att ta fram sågen och avverka de mindre bra delarna. Något som är mycket svårt, om jag skall vara ärlig, för jag tycker att det som verkligen är bra väger upp det sämre tiofaldigt, men något man gillar mindre bra finns det ju alltid. ”Pain the Universe” kan till början en te sig tillhöra denna skara, med sin syntgitarr och snabba rocktrummor. Kontrastrikt värre, sett till den annars överlag mjuka tonsättning soundtracket har fått. Dock växer den ju mer man lyssnar på den. Jag har, som jag många gånger tidigare nämnt i mina recensioner, lite svårt för att ta till mig riktigt hetlevrad kampmusik, om den inte är extraordinärt bra, som till exempel ”Battle with Gilgamesh” på FFV OSV. Undantaget som bekräftar regeln vad gäller detta soundtrack är dock ”Wanderer’s Path” som börjar ganska enformigt med monoton marschtakt, de sedvanliga syntstråkarna och en flöjt. En bit in i låten, cirka 1:30, förvandlas den med hjälp av en harpa till riktigt trivsam. Con gusto! – det är sådan här ”upbeat”-musik jag efterlyser från fler kompositörer!
Vidare har vi stycken som ”Bedight Orbit”, som med sin hårda technotakt för ens tankar till Parasite Eve OST. Och ”Complicated Destiny”, vars upptakt också skulle kunna vara ett spår på Parasite Eve OST, som är en härlig blandning av ”Bonded by the Soul”, som i sin tur påminner mycket om ”Nostalgic Song”. Detta är exempel på lite snabbare och livligare musik som faktiskt är helt OK, och ibland mer än OK, så att säga att det inte finns bra sådan vore att ljuga.
Sett till helheten kan man inte bli annat än hänförd av Yoko Shimomuras bidrag till serien. Spelet Legend of Mana har mestadels fått ris av kritikerkåren, men lugn, är ni enbart ute efter härlig musik så kan jag lova er att det inte är spelets soundtrack som drar ner betyget. Legend of Mana OST är något för alla som gillar vacker och atmosfärisk instrumentalmusik, och det hamnar definitivt bland mina 5-10 favoritsoundtrack.
Yoko Shimomura – ett namn att lägga på minnet, för er som inte redan gjort det.
