Can’t speak Swedish? Here’s an English version
En oktoberkväll för två år sedan i höstmörkrets Södertälje ägde en helt unik konsert rum på Estrad. Det var då 20 år sedan det första spelet i Silent Hill-serien hade släppts och en hyllningskonsert blivit verklighet. Akira Yamaoka är en av spelbranschens mest hyllade kompositörer. Att han tillfrågades att medverka var kanske självklart, men att han valde att ta sig till Sverige för denna unika konsert och rocka loss på scenen var smått fantastiskt för oss alla som var där.
Att producenterna Filip Fjellström och Marcus Nordin hade lyckats åstadkomma något alldeles förträffligt stod klart redan innan konserten börjat. Det blev mycket riktigt en stor succé och en smått surrealistisk kväll.
Nu två år senare är det dags att återvända till denna hyllning i form av konsertfilmen Silent Hill: The Music -The Movie- som nu finns tillgänglig på YouTube.
Foto: Tobias Adriansson
Filip Fjellström berättar om idén bakom och upplägget för denna produktion:
- Vi ville få till en officiell produkt som just betraktas som en konsertfilm. Det brukar ju leta sig ut inspelningar med enskilda låtar från publiken, vilket alltid är kul att se i efterhand. Men för den här kvällen ville vi fånga allt – för att presentera hur 20-årsjubileet i vår regi såg ut och inte bara för de som var på plats utan för alla fans internationellt.
Filip berättar att de väntade med att släppa filmen på grund av pandemin och bestämde sig för release nu när större konserter återigen är möjliga att arrangera.
- Det föll sig förträffligt att releasen fick ske på 2-årsdagen.
Det var till en början inte med i planeringen att göra en konsertfilm, men tanken uppkom så småningom. Det visade sig dock inte vara helt enkelt att fixa allting på egen hand, berättar Filip:
- Vi var helt uppe i planeringen och genomförandet av konserten – vad publiken skulle få uppleva. Då filmproduktion kräver en helt separat och omfattande planering är det häftigt att vi lyckades få allt dokumenterat och att få till en intressant produktion med fantastiskt ljud. Och det trots att vi inte hade hjälp av något externt team som skötte den biten. Ljudmix, kameravinklar och att förverkliga visuella idéer var en del av arbetet.
Finns det någon plan att släppa konserten i ljudformat med separata spår framöver?
- Nej. Men bra ide! Det är klart att vi ska göra det.
Foto: Tobias Adriansson
Så här med perspektiv till det hela, går det nu att förstå vad ni åstadkom egentligen med denna konsert?
- Bara att det redan har gått två år går ju knappt att förstå. Det finns många tillfällen som i efterhand känns ofattbara. Mitt uppe i allting var det bara att åka med och det fanns ingen tid för ordentlig reflektion. Men till exempel att under Meet & Greet inse att folk från så många olika länder i Europa, som Ryssland, Tyskland, Finland och Spanien med flera, hade kommit för konserten och bland annat ställde frågor som ”Var ligger Södertälje?” och ”Finns det hotell där?” är ofattbart. Ett par kom tydligen från Barcelona, landade på fel flygplats och hamnade i Skavsta. De fick ta taxi till Södertälje, men det gick bra och de hann fram i tid.
Foto: Tobias Adriansson
Det måste ha varit hyfsat surrealistiskt när Akira Yamaoka kom på besök. Hur var det att vistas tillsammans med honom de där dagarna?
- Jag stod i ankomsthallen på flygplatsen då Akiras plan visade sig vara försenat med tre timmar. Bandet satt redan och väntade för en välkomstmiddag sedan timmar tillbaka och en allmän fördröjning uppstod innan Akira till slut kom gåendes. Under det tillfället var det många tankar som snurrade. Men allting släppte ganska omgående.
Akira var väldigt soft att hänga med. Många intressanta diskussioner om musik i allmänhet, hans övriga musik samt influenser till hans verk, spel med mera. Dagen efter konserten hade vi en jättetrevlig sightseeing i Stockholm och han är genuint intresserad av Sverige och Stockholm i allmänhet.
Foto: Tobias Adriansson
Hur var det att lira ihop?
- Samspelet på scen kändes naturligt och inga frågetecken. Vårt mål var att ha stenkoll på låtarna så i det fallet skulle man kanske kunna säga att det var Akira som fick haka på oss och bara fick åka med. Det kändes att han tyckte det var kul att spela med oss och trots att vi bara spelat tillsammans en gång under genrepet så framstod allt som väldigt lugnt och kontrollerat.
Har du några speciellt fina minnen från konsertkvällen och repetitionerna inför?
- Ett favoritminne är under genrepet. När vi spelar första gången och han efter första låten vänder sig om och ser förvånad ut, överraskad och stolt på något vis. Jag räknade in och sedan körde vi bara alla låtar och allt lät suveränt. Vi spelade kanske till och med bättre då än under konserten. Tyvärr så dokumenterades inte genrepet.
Foto: Tobias Adriansson
Har du några planer för liknande konsertupplägg men på annat speltema framöver?
- När vi i bandet har jobbat med detta projekt och alla är gamers så blir det oundvikligt att inte snacka om idéer eller potentiella andra spelkonserter. Men mest på skoj. Inget är planerat. Vi kommer hur som helst just nu fokusera på att utveckla Silent Hill-konceptet, nå ut till en större publik och få till fler spelningar.
Är det framför allt Sverige ni tänker på kortsiktigt, eller är det redan planer eller tankar kring andra länder?
- Kortsiktigt Sverige, ja. Två eller kanske tre spelningar. Men vi ser även lösningar på att ta oss utanför landet.
