Hem Kompositörer Intervjuer Artiklar Recensioner Kalender Nyheter Länkar Redaktionen Forum

Final Fantasy VI Original Sound Version

Efter att han skrivit ett hyllat soundtrack till Final Fantasy IV samt ett klart underskattat dito till Final Fantasy V, så stod Nobuo Uematsu inför utmaningen att komponera musiken till Final Fantasy-sagans sista del till formatet Super Nintendo. Även om de två nyss nämnda spelen är begåvade med alldeles lysande kompositioner, så är det med Final Fantasy VI som alla pusselbitar faller på plats. Uematsu har lärt sig att pressa konsolens ljudchip till det allra yttersta, samtidigt som han verkar hungrigare än någonsin. Final Fantasy VI är kort sagt Nobuo Uematsu på den absoluta toppen av sin karriär.

Det är många som anser att Uematsu tappat mer och mer efter just detta soundtrack och i samband med seriens övergång till PlayStation, något jag delvis håller med om. Men även om Final Fantasy VI är hans starkaste arbete någonsin så tycker jag att han fortfarande kan skriva de där magiska låtarna som etsar sig fast i minnet. Det är dock inte på samma nivå som här, där i stort sett hela soundtracket är briljant. Allt från kampteman till karaktärsteman låter oerhört inspirerat. Man vet redan efter en sekund av det ödesmättade introt ”Opening Theme” att detta inte är vilket soundtrack som helst.

Det finns mycket att beta av när det gäller Final Fantasy VI, och vi börjar med karaktärerna, de färgstarka figurerna som hjälper till att driva den spännande handlingen framåt. Aldrig någonsin har väl så många spelbara karaktärer förekommit i ett Final Fantasy-spel som i del sex (om jag räknat rätt så finns det fjorton stycken) och nästan alla deras teman är klassiker. Tjuven Lock (Locke) stoltserar med ett dramatiskt och upplyftande stycke, medan bröderna Edgar och Mash (Sabin) får dela på det pampiga temat som även utgör Figaro Castles melodi. När vi ändå är inne på de lite mer actionpackade tonerna så är det väl på sin plats att nämna Setzers skojfriska tema. Jag gillade honom inte något vidare i själva spelet, men hans låt svänger.

Nyss nämnda karaktärsteman i all ära, men det är med de emotionella och lugna låtarna som Uematsu verkligen briljerar. ”Celes” gör nästan så att man brister ut i gråt när man hör den vackra melodislingan och samtidigt tänker på karaktären Celes och hennes dystra historia från spelet. Ensamvargen Shadow har en väldigt passande melodi, som kompas av vad som låter som en mungiga, medan den lika hårda Cayenne (Cyan) även han får stoltsera med en mycket bra och sorgsen låt. Den missförstådde vilden Gau förlitar sig på melankolisk elegans, medan den lilla tösen Relms tema har lite skotska undertoner (säckpiporna!) som jag gillar skarpt. Gemensam nämnare för alla dessa teman är att de har så oerhört starka melodier, som på ett skickligt sätt speglar karaktärernas personligheter. Beundransvärt, särskilt om man har SNES begränsade musikaliska möjligheter i åtanke.

De resterande låtarna som utgör teman är de med gamlingen Stragus, plus de två hemliga karaktärerna, snömannen Umaro och den klart skumma filuren Gogo. Deras teman är kanske inte värda att slå frivolter över, men de duger fint ändå. Sen har vi de ständigt återkommande figurerna Chocobo och Mog, som i ”Techno de Chocobo” respektive ”Mog” gör några av sina allra bästa framträdanden i musiksammanhang. Intressant är även storskurken Kefkas låt, som skiljer sig rejält från vad elakingarna brukar representeras av i Final Fantasy-spelen. Istället för olycksbådande tonarter så är det här en ovanligt glad trudelutt, faktiskt en av de mest lättnynnade i hela spelet.

Uppmärksamma läsare har säkerligen noterat att jag hoppat över ett visst tema, något jag medvetet sparat till sist. Det är givetvis ”Tina” (Terra) jag talar om. Det finns en särskild kylig och dyster stämning över den här magiska låten som gör att jag trollbinds varje gång jag lyssnar på den. Det är något speciellt med den sorgsna flöjtmelodin, som bryter av väldigt snyggt mot marschtrummorna, och atmosfären kring låten är svår att överträffa. Det är egentligen relativt enkelt uppbyggt, men så väl utfört att man häpnar. Det är inte svårt att förstå varför just denna låt är en av de allra flitigast remixade ute på nätet. Skulle jag tvingas välja en endaste låt som bästa stycke inom spelmusiken någonsin, då skulle valet nog falla på ”Tina”. Så fantastiskt bra är den.

Kampteman i rollspel är något som ofta hamnar i fokus, och Final Fantasy VI bjuder på några av de allra bästa i serien. ”Battle” är den ettriga och medryckande huvudsakliga kampmusiken i spelet, och trots att man får höra den så mycket under spelets gång så tröttnar jag underligt nog inte. Ännu bättre är bosslåten ”The Decisive Battle”, som från den klassiska första slingan till slutet är helt makaber. Att dräpa monster till dessa takter var ett stort nöje i spelet, och enligt mig står denna låt fortfarande på toppen av alla bosslåtar jag hört. Vidare har vi den något technoinspirerade ”The Fierce Battle” som förvisso inte är någon ny ”Battle with Gilgamesh” (klassisk bossmusik från del fem som Final Fantasy-vetare gärna refererar till) men ändå klart funktionell.

På andra CD-skivan finner vi något så ovanligt som fyra låtar med operaanknytning! Det är scenerna från spelet där Celes måste visa sina sångkunskaper, och naturligtvis finns de med här också. Det låter onekligen väldigt sött och lustigt när karaktärerna ska ge sig på att ”sjunga” för full hals. Allt är utmärkt, men operablockets höjdpunkt är tveklöst den episka ”Aria di Mezzo Carattere”, en mastigare version av Celes tema. Passagen efter cirka 2:07 in i låten kan mycket väl vara soundtrackets allra starkaste ögonblick.

Efter operan är det tillbaka till den ”vanliga” musiken. Man ler med hela ansiktet när ”Slam Shuffle”, låten från banditstaden Zozo, inleder med en väldigt blöt störtskur, förträffligt illustrerad av SNES gammalmodiga, men klart kompetenta, lilla ljudchip. Även ”Devil’s Lab” är en sådan där låt där Uematsu gör precis allting rätt. Med sitt fabrik-klank så passar låten perfekt till spelets ruskiga Magitek Factory, medan själva melodislingan är så syntig att man tror att 80-talet är här igen. Odiskutabelt ett av spelets coolaste spår.

Hur är det då med svaga låtar på soundtracket, finns det några sådana? Icke, sa Nicke! Även om många förmodligen protesterar mot småtramsiga kompositioner som ”Spinach Rag” (spenattrasa?) och ”Johnny C. Bad” så kan jag inte låta bli att tycka att de fyller sin funktion. Visst är de överdrivet hurtiga, men de lättar upp den mörka stämningen som i övrigt präglar spelet. Det är väl knappast en förhärskande åsikt, men själv får jag bisarrt nog alltid lust att börja dansa när jag hör nyss nämnda ”Spinach Rag”.

Jag skulle kunna diskutera friskt kring alla låtarna på det här soundtracket, men utrymmet räcker tyvärr inte till. Vissa spår måste dock nämnas, som till exempel ”Kids Run Through the City Corner”, en av de bästa bylåtar som någonsin gjorts. Även mystiska, som namnet antyder, ”The Mystic Forest”, studsiga ”Wild West” och dystra karttemat ”Dark World” är favoriter. Luftskeppslåten ”Blackjack” är mycket stilfullt gjord, men får se sig slagen av sitt ännu bättre dito ”Searching for Friends”, som med sin alldeles underbara basgång och visslingsvänliga melodi är en riktig vinnare. Vi får heller inte glömma bort melankoliska pärlor som ”Forever Rachel” och ”Coin Song”. Som sagt, det finns mycket, mycket fint att välja och vraka mellan.

Skivans avslutning är inget annat än grandios. Efter att ha upplevt ett par mörka, av en väldigt elektronisk natur, labyrintspår som ”New Continent”, ”Fanatics” och ”Last Dungeon” så ställs vi slutligen inför sista striden med Kefka, och även vederbörandes sista melodi. Tidigare tog jag upp att Nobuo Uematsu efter delarna fyra och fem till serien nu lärt sig att få ut det allra mesta av SNES, och det får vi kvitto på här. ”Dancing Mad”, som låten heter, är inte mindre än 17:38 minuter av euforisk och storslagen kampmusik. Förmodligen bland det häftigaste och tyngsta jag hört i ett SNES-spel. Det blir inte sämre av att Kefkas ondskefulla skratt, som alltid framkallade sköna rysningar under spelets gång, dyker upp här.

När man ”dansat” klart med Kefka så väntar det omtalade sluttemat. Tyckte man att ”Dancing Mad” är lång så är det ingenting i jämförelse med ”Ending Theme”, som klockar in på hela 21 minuter och 36 sekunder! Det ska dock påpekas att den tiden går förbi förvånansvärt snabbt, då vi bjuds på alla underbara karaktärsteman en gång till, fast inbakade i ett enda långt stycke. Mycket bättre än så här blir det ju inte. Men skivan slutar inte där, innan ridån går ner bjuds vi även på den absolut bästa versionen av ”Prelude” som gjorts. Vilket soundtrack!

Den här musiken påminner mig om vilket nöje det var att spendera timmar med att vandra genom lummiga skogar, mörka grottor och pixliga byar i spelet, och det räcker med att höra en endaste strof från soundtracket så blir jag sugen på att spela om det igen. Final Fantasy VI representerar helt enkelt det som spelmusik handlar om för min egen del. Visst är det suveränt med väl samplade instrument och liknande, men ingenting är så mysigt som musik som trots väldigt små hjälpmedel lyckas förmedla så mycket känslor. Möjligen är jag lite orättvis när jag påstår detta, men hur avancerad ljudteknik Uematsu än får tillgång till, eller hur många sabbatsår han än tar, så kommer han aldrig lyckas överträffa Final Fantasy VI. Frågan är väl egentligen om någon kommer göra det.

Det känns nästan som om jag inte kan hitta fler positiva attribut för att beskriva Final Fantasy VI, samtidigt går det inte att hylla det för mycket. Om någon nu mot all förmodan fortfarande inte vet om detta soundtrack är köpvärt eller inte, så ska jag vänligen klargöra det en sista gång. Ska du bara köpa ett soundtrack i hela ditt liv, se då till att det blir Final Fantasy VI OSV.

Av Niklas Lundqvist [2002-11-09]

Kompositör
Nobuo Uematsu

Artikelnummer
PSCN-5001~3

Utgivet: 25 mars 1994

Final Fantasy VI Original Sound Version

Speltid CD1: 58:00

  1. Opening Theme
  2. The Mines of Narshe
  3. Awakening
  4. Lock
  5. Battle
  6. Fanfare
  7. Edgar & Mash
  8. Kefka
  9. Mt. Koltz
  10. Returners
  11. Shadow
  12. Troops March On
  13. Cayenne
  14. The Unforgiven
  15. The Mystic Forest
  16. Mystery Train
  17. Wild West
  18. Gau
  19. The Snake Path
  20. Kids Run Through the City Corner
  21. Under Martial Law
  22. Celes
  23. Save Them!
  24. The Decisive Battle
  25. Metamorphosis

Speltid CD2: 57:17

  1. Tina
  2. Coin Song
  3. Techno de Chocobo
  4. Forever Rachel
  5. Slam Shuffle
  6. Spinach Rag
  7. Overture
  8. Aria di Mezzo Carattere
  9. The Wedding Waltz ~ Duel
  10. Grand Finale?
  11. Setzer
  12. Johnny C. Bad
  13. The Empire Gestahl
  14. Devil's Lab
  15. Blackjack
  16. ??
  17. Mog
  18. Stragus
  19. Relm
  20. Another World of Beasts

Speltid CD3: 72:02

  1. New Continent
  2. Catastrophe
  3. The Fierce Battle
  4. Rest in Peace
  5. Dark World
  6. The Day After
  7. Searching for Friends
  8. Gogo
  9. Epitaph
  10. The Magic House
  11. Umaro
  12. Fanatics
  13. Last Dungeon
  14. Dancing Mad
  15. Ending Theme
  16. Prelude


5 av 5

Till toppen© 2001-2012 Spelmusik.net