Silent Hill 4: The Room Original Soundtrack

Silent Hill har blivit en omtalad serie skräckspel av många orsaker. En av dem är spelens originella ljud- och musiklandskap. Det är många som har hört musiken men inte spelat spelen och kompositören Akira Yamaoka är numera en välkänd man i spelkretsar. Jag har än så länge bara spelat igenom Silent Hill 3, men trots det har jag lyssnat på soundtracken till samtliga spel. Och musiken har satt sig djupt. Det är något speciellt, någonting som får mig att vilja lyssna om och om igen.

Så är även fallet med Silent Hill 4: The Room OST. Akira Yamaoka har återigen låtit amerikanskan Mary Elizabeth McGlynn pryda några av låtarna med sin ljuva stämma. Mary är även känd under namnet Melissa Williamson och hennes röst passar utmärkt till Yamaokas mörka tongångar.

En hel del krut har lagts på sångnumren. Redan i första låten, ”Tender Sugar”, drar det igång. Låten är ganska seg, men har sina stunder, som gitarrsolot en bit in. En bättre melodi hade dock inte skadat. Joe Romersa, som sjöng en låt i Silent Hill 3, är med även denna gång. Han sjunger i ”Cradle of Forest”, en gedigen låt med en ganska märklig text (vad annars?).

Senare på skivan kommer en av mina favoriter, ”Your Rain”, med sång av Mary Elizabeth. Den inleds med ett väldigt avskalat och tilltalande trummande. Sedan ljuder en skön men enkel gitarrslinga som känns så Silent Hill och så bra. Framåt slutet hörs en välkänd melodi från det första Silent Hill. Snyggt. ”Your Rain” har satt sig och jag tycks inte tröttna på den. Helt klart en av soundtrackets höjdpunkter.

De instrumentala styckena går i samma stil som tidigare, men det är ändå inte i närheten lika mycket skrammel och industritoner som i första Silent Hill. Tyvärr är många låtar ganska intetsägande. De kanske passar bra i spelet, men inte på skiva. Sådana låtar hoppar jag glatt över och lyssnar på sköna slingor som ”Traversing the Portals of Reality”, ”Nightmarish Waltz” och ”Silent Circus”. Två oväntat stillsamma låtar är ”Resting Comfortably” och ”Pulsating Ambience” och båda är sköna och avslappnande.

”Room of Angel” är en vacker men oerhört dyster låt som har använts flitigt i diverse sammanhang innan Silent Hill 4 släpptes. Det är förståeligt eftersom den sätter sig snabbt tack vare sin minnesvärda melodi. Den kan tyckas lite väl lång, men håller ändå i längden. ”Room of Angel” är en väldigt välgjord komposition och en av de starkaste låtarna på skivan.

Jag har länge hoppats att Akira Yamaoka ska ta tag i fansens önskan om att få höra Silent Hill-musik framförd live. Frågan är om han inte har något på gång. Efter att ha hört den sista låten, överraskningen ”Waiting for You (Live at 'Heaven’s Night')”, blir jag i alla fall inte mindre sugen på en Silent Hill-konsert. Musiken passar utmärkt att framföra live och ”Waiting for You” är gjord just så att det låter som att den spelas inför storpublik. Enligt titeln ska det föreställa att den spelas på Heaven’s Night. Alla som har spelat igenom Silent Hill 2 känner till den platsen (och uppenbarligen även sådana som inte gjort det). "Waiting for You" är riktigt bra och känns som en borttappad sång från just Silent Hill 2. Den skulle ha haft en given plats där.

Att jag inte har nämnt speciellt mycket om den instrumentala musiken beror på att det endast finns ett fåtal spännande stycken och att det helt enkelt är sången som står i centrum den här gången.

Det står klart att Silent Hill 4 OST inte är lika bra som de tre tidigare albumen. Det är stundtals riktigt bra, men lite väl ojämnt. Vissa stycken är inte alls inspirerande och känns bara trista. Detta sänker helhetsintrycket. Samtidigt kan jag inte slita mig ifrån vissa låtar och det hörs i dessa att Yamaoka fortfarande har kvar den rätta Silent Hill-känslan.

Av Johan Köhn [2005-06-15]