Hem Kompositörer Intervjuer Artiklar Recensioner Kalender Nyheter Länkar Redaktionen Forum

Settings - Orchestral Game Music

Förväntningar kan vara förrädiska. De kan också vara rogivande. Eller motiverande, som en spark i baken för att företa sig en resa över halva landet. Känslorna inför Settings bestod helt enkelt till stora delar av förväntan av olika slag. Det är då man är glad att man bokat in två konserter, en första fylld av spänd förväntan och en andra där man kan slappna av och bara njuta.

Joystick-konserterna och nu även Settings har gjort mycket för att föra fram Joris de Mans Killzone-alster till den svenska konsertpubliken. Det är stycken som verkligen blommar ut hos orkestern, fantastiskt kraft- och stämningsfulla och med fina tempoväxlingar. Faktum är att både Halo- och Bioshock-musiken delvis bleknar i jämförelse. ”Dr Steinmann” från just Bioshock är ändå en vansinnig och vansinnigt kul komposition som jag uppskattar mer nu efter att ha hört den några gånger. I den sedvanliga storbildskärmsfrånvaron kan man betrakta hur musikerna verkligen får anstränga sig för att spela helt ”fel” toner - fascinerande.

”Into a World of Illusions” är en fin och trallvänlig öppning på den andra konserthalvan, men det är efterföljande öppningstemat från Suikoden II som golvar mig. Det kan nog liknas vid det österländska svaret på Killzones ”Helghast March”, med sina mässande körer och allmänt pampiga inramning, där det ändå finns utrymme för finstämda detaljer. I Shadow of the Colossus bemästras och balanseras också dynamiken fint mellan våldsam strid och andlöst lugn.

Joystick-konserterna har tidigare överraskat med oväntade låtval som Secret of Mana och Suikoden-styckena ovan, men Settings Final Fantasy-material får sägas vara ganska välkända och publikfriande val. Inte desto mindre är Final Fantasy VII:s huvudtema fortfarande tillräckligt för att motivera (det föredömligt låga) biljettpriset.

Sammantaget är det nog den jämnaste spelkonserten jag lyssnat på hittills. Starka låtar rakt igenom och en logisk uppdelning mellan de två konserthalvorna. Delar av låtvalet var välbekant sedan Joystick-konserterna men det förtog inte nöjet det minsta. Det blir ändå aldrig samma sak som att höra Fear of the Angels i ett fullsatt konserthus för första gången... men att höra Oompa-basgången till M.U.L.E. blir nog bara mer underhållande för var gång.

Efter att ha fått en liten inblick i rättighetsproblematiken (orsaken till att det helt saknades stycken från Nintendo på konserten) och hästjobbet med att omvandla musiken till spelbara arrangemang är det svårt att inte bli imponerad över slutresultatet. Orvar Säfström är ett proffs när det kommer till konferencier-jobbet, och även om han kanske är mer pedagogisk än nödvändigt sett till publikfördelningen - den stora majoriteten av den bestod av redan spelintresserade, så är det iallafall en aning intressant att lyssna till hans utläggning om Halo:s spartaner för tredje och fjärde gången...

Orvar Säfström och company visar inga tendenser att ge sig ur spelkonsertcirkusen och vi väntar med spänning på vad framtiden kan frambringa.

Av David Wallgren [2009-03-16]

Foton: Hampus Andersson

Tre favoriter

Killzone - Helghast March

Suikoden II - Opening

Final Fantasy VII - Main Theme

Till toppen© 2001-2012 Spelmusik.net