Metal Gear Solid 2: The Other Side

Konami fattade ett oväntat beslut när de bestämde sig för att dela upp musiken till Metal Gear Solid 2: Sons of Liberty på två separata skivor. Om musikens längd överskrider det tillåtna utrymmet på en CD-skiva så är det sedvanligt att låta soundtracket bli en så kallad dubbelskiva, men i det här fallet har Konami alltså delat upp soundtracket i fråga i två delar. Den första, Metal Gear Solid 2: Sons of Liberty OST, innehåller den mestadels ganska tråkiga och urvattnade musiken till filmsekvenserna, signerad Harry Gregson-Williams. På den andra skivan, Metal Gear Solid 2: The Other Side, hittar vi Norihiko Hibinos så kallade bakgrundsmusik, det vill säga låtar som spelas under de tillfällen i spelet där man själv får styra veteranen Solid Snake och nykomlingen Raiden.

I öppnande ”Tanker Incident” har Hibino vågat sig på något väldigt annorlunda och intressant. Låten inleder med en kraftig storm och åskväder, vilket antyder att vi befinner oss på tankfartyget i spelets inledning. Efter detta introduceras vi till ett slags musikaliskt kollage, innehållande praktiskt taget all bakgrundsmusik från spelets klart vassaste del. Det skiftar från atmosfärisk utforskningsmusik till de mer dramatiska stridsmomenten på ett mycket smidigt sätt. Det hela avslutas med vågskvalp och fiskmåsar. Vi har med andra ord förflyttats till oljeplattformen Big Shell. ”The Elevator up to Hell” tar vid - och soundtracket startar ”på riktigt”.

Norihiko Hibino är från början en strikt skolad saxofonist som gjort mycket jazzmusik trots sin unga ålder på 30 år, men på senare tid har han sadlat om och skrivit en hel del spelmusik. Han var med och skrev ett gäng låtar till Zone of the Enders 2: The 2nd Runner, så att få skriva en del av musiken till Metal Gear Solid 2: Sons of Liberty är hans andra stora projekt på kort tid. Roligt nog visar han mer än gärna upp sina saxofonkunskaper genom att inkludera det instrumentet i en tredjedel av låtarna på The Other Side. Första smakprovet får vi i ”Infiltration”, där en smakfull gitarrslinga och nyss nämnda saxofon återskapar den mystiska stämningen från Big Shell. Detta följs upp naturligt i ”Battle”, till viss del samma låt fast med snabbare rytmer från både congas och trummor.

Hibinos starkaste bidrag till Metal Gear Solid 2: Sons of Liberty återfinns dock på den andra skivan, men ”Fortune” dyker istället upp i annorlunda versioner på The Other Side genom suggestiva ”Lady Luck Revisited” och ”Prelude to the Denouement”. Höjdpunkten på The Other Side vid sidan om ”Tanker Incident” blir då istället ”Yell ’Dead Cell’”, bosstemat där man ställs mot bombexperten Fatman. En hektisk och medryckande komposition, och Hibino är faktiskt farligt nära att peta ner ”Duel” från Metal Gear Solid OST från tronen som det bästa bosstemat i ett Metal Gear-spel någonsin. Utöver dessa finns det ännu en höjdare i ”Twilight Sniping”, en upphottad version av ett av skivans pianoteman. Här håller Hibino helt klart jämna steg med KCEJ Sound Team som låg bakom soundtracket till första Metal Gear Solid.

I övrigt känns det tyvärr som om Norihiko Hibinos kompositioner inte riktigt står sig mot sina föregångares. I ”Vamp’s Dance” hittar vi till exempel ett riktigt bottennapp, där Hibino av någon besynnerlig anledning slänger in en passage med Riverdance (!) mitt i låten. Vamp kommer ju ändå från Transsylvanien, inte Irland. Dessutom verkar saxofonisten ha en förkärlek till smetiga pianoballader (”Memories of Hal”, exempelvis) vilket drar ner soundtracket ytterligare. Till råga på allt är inte musiken från introduktionsskärmen i spelet med, vilket är riktigt svagt.

Hibinos slutbetyg är ändå klart godkänt. Däremot är jag lite besviken på Konami, som tidigare alltid haft ett gott öga till vänner av spelmusik. Att dela upp musiken till Metal Gear Solid 2: Sons of Liberty på två separata soundtrack luktar definitivt som ett sätt att tjäna snabba pengar på seriens lojala fans som av förståeliga skäl vill ha all musik från spelet, istället för hälften. På det här sättet blir det nämligen betydligt dyrare för dessa än om soundtracket skulle ha getts ut som en dubbelskiva. Sniket, Konami!

Att försöka välja mellan soundtracken är dessutom nära på omöjligt. The Other Side känns genomgående som den starkare skivan, men väljer man bort Metal Gear Solid 2: Sons of Liberty OST så missar man å andra sidan spelets överlägset bästa komposition, ”Metal Gear Solid Main Theme”. Vilket betyder att jag i så fall skulle rekommendera båda soundtracken, istället för bara ett av dem. Eller inget alls, för den delen. Ingen av de två skivorna är nämligen i närheten av den kompakta atmosfär som KCEJ Sound Team lyckades skapa i Metal Gear Solid OST. Leta hellre upp den skivan istället.

Av Niklas Lundqvist [2003-11-30]