Hem Kompositörer Intervjuer Artiklar Recensioner Kalender Nyheter Länkar Redaktionen Forum

Immortal 3

Efter fyra år av blod, svett och tårar är äntligen den tredje och sista (?) skivan i Immortal-serien klar. Första skivan gavs ut 1999 och producerades av Ruben Monteiro, som hade de rätta visionerna men inte de nödvändiga verktygen för att förverkliga dem. När hans efterträdare Jan Zottmann tog över spakarna så började det hända saker, och Immortal 2 var ett klart uppsving. När så tredje delen nu har landat i skivdiskarna är det ett dubbelalbum fullproppat med gamla Amiga-hits – och därmed tveklöst den mest ambitiösa satsningen hittills i genren.

Vi som var på plats i Stockholms Konserthus den 14 juni med anledning av Play! A Video Game Symphony hade chansen att köpa Immortal 3 en dag före alla andra. Därför känns det logiskt att en snarlik version av Apidya-sviten som framfördes där öppnar skivan. Just Chris Hülsbecks Apidya var ett av mina personliga favoritnummer den där magiska junikvällen, och här är det givetvis den självklara höjdpunkten. För de som hellre hade sett att någon av Hülsbecks mer välkända Turrican-låtar framfördes på konserten är det glädjande att två sådana, från Turrican 2 och 3, finns med här istället. Med tanke på att det är två exklusiva versioner av kompositören själv så borde Immortal 3 vara ett givet köp för Hülsbeck-fantasterna. Lite rolig kuriosa att lägga till är att skivan mixades i studion Pauler Acoustics, där Hülsbecks klassiska Turrican-album kom till.

Jan Zottmann har gjort det till sitt adelsmärke att se till att skivorna han producerar innehåller så stor mångfald som möjligt, och Immortal 3 är naturligtvis inget undantag. Tonvikten ligger dock på elektronisk och dansvänlig musik. Sju minuter långa ”Theatre of Death” påminner om ett något mörkare Pet Shop Boys, medan Per Almereds ”Obsession” samlar det allra bästa från 80-talet på blott fyra minuter. Mer svenskt blir det i och med de båda ”Pinball”-låtarna, till spelen från utvecklarna som skulle komma att kalla sig Digital Illusions. Framförallt i ”Pinball Dreams” är Olof Gustafssons tranceversion av sitt gamla örhänge nära att snudda vid självaste Instant Remedys finaste stunder.

När man tittar på det suggestiva skivomslaget så målas det upp bilder av låtar som dryper av atmosfär, och visst har Immortal 3 begåvats med en handfull av den varan. Den oslagbara trion ”Agony”, ”Aquaventura” och ”Amberstar” är stämningsfulla på ett skönt syntigt sätt, och framförallt den sistnämnda skulle göra sig utmärkt som slutmelodi till någon dystopisk science fiction-rulle á la Blade Runner. Intressant också att alla låtar som börjar på bokstaven A på skivan firar så stora triumfer, även Apidya-sviten kan ju som bekant räknas in bland dem.

Hur var det då med mångfalden? Jodå, vad sägs om det mastiga stycket ”Death Mask”, som börjar lugnt men sedan urartar till någon form av bombastisk symfonirock, där tvärflöjten får mig att associera till Jethro Tull. Lysande! Sedan är det trevligt att ”Ghouls ’n Ghosts” har arrangerats i bästa Chrono Cross-stil, samtidigt som det inte går att ta miste på euforin i underbart hurtiga ”Fire & Ice”.

Sammantaget har de båda skivorna en speltid på över två och en halv timme, så det är befogat att undra om allt material verkligen håller samma höga klass som de ovan nämnda, vilket såklart inte är fallet. Men med en sådan lång speltid är det snarare ofrånkomligt att en och annan blindgångare ingår. ”Defender of the Crown” är med sitt irriterande träblås i praktiken ohållbar att lyssna på, och ”Disposable Heroes” har tyvärr ingen anknytning till Metallica-låten med samma namn, utan är mest bara seg och tråkig. Det är besvärande många låtar, särskilt på andra skivan, som påminner mycket om skvalmusik, vilket är synd. Den avslutande ”Trolls” passerar dock inte obemärkt, tvärtom lär precis alla ha en åsikt om den. Det rör sig som tur är inte om dålig tysk rap som nästan på egen hand lyckats sänka ett par av Chris Hülsbecks skivor, däremot har covern utrustats med både text och ganska fånig sång. Resultatet kan beskrivas som en funkig tagning av pop, och jag kan omöjligt bestämma mig för om jag älskar eller hatar den. Det viktigaste är i alla fall att den berör.

Överlag är det här ett mycket sympatiskt album, där alla inblandade har gjort sina bidrag med både gott humör och kärlek. Jan Zottmann har genom den här given tagit Immortal-konceptet ytterligare ett litet steg närmare perfektion.

Av Niklas Lundqvist [2006-08-07]

Kompositörer
Chris Hülsbeck
Olof Gustafsson
Tim Wright
Jochen Hippel m.fl.

Arrangörer
Chris Hülsbeck
Olof Gustafsson
Tim Wright
Jochen Hippel m.fl.

Producent
Jan Zottmann

Artikelnummer
AKCD002-003

Utgivet: 15 juni 2006

Immortal 3

Speltid CD1: 76:30

  1. Apidya "Suite"
  2. Gods "Into the Wonderful"
  3. Theatre of Death
  4. Ghouls 'n Ghosts
  5. Turrican 2
  6. Turrican 3
  7. Fire & Ice
  8. Pinball Dreams
  9. Disposable Heroes
  10. The Chaos Engine
  11. Agony
  12. Death Mask "Something Evil"
  13. Defender of the Crown "Castlekeep"
  14. Lotus 3: The Ultimate Challenge
  15. The Plague
  16. Alien Breed
  17. Aquaventura
  18. Ambernoon

Speltid CD2: 76:48

  1. Wings of Death
  2. No Second Prize "Grand Prix of India"
  3. Speedball 2 "Brutal Deluxe"
  4. Brat
  5. Amberstar
  6. Shadow of the Beast 2
  7. Uridium 2
  8. Cardiaxx
  9. Pinball Fantasies
  10. Elfmania
  11. Overdrive
  12. Ork
  13. Leader
  14. Obsession "Desert Run"
  15. Katakis
  16. Super Cars 2
  17. Trolls


4 av 5



Beställ skivan från:

synSONIQ Records

Till toppen© 2001-2012 Spelmusik.net