Immortal

I år är det tänkt att Immortal 3 äntligen ska släppas, och till skillnad från de tidigare delarna i serien så kommer det att bli hela två stycken fullmatade skivor med arrangerad Amiga-musik. Att serien skulle bli så långlivad var det nog ingen som trodde när portugisen Ruben Monteiro efter mängder av blod, svett och tårar lyckades ge ut den första Immortal-skivan för sju år sedan.

Innan man börjar lyssna på Immortal så kan jag rekommendera den animerade kortfilmen som följer med. Där möter vi en ung pojke som har uppenbara problem med att få sitt tangentbord att fungera, så han kopplar in sin Amiga-konsol istället. Vips så sugs han in i sitt eget datorspel, där han blir uppäten av ett stort lila monster. Som bonusmaterial är det underhållande, men som tidsdokument ganska oförlåtande. Det visar att Immortal trots allt har ett antal år på nacken, och musiken har – precis som kortfilmen – tyvärr inte helt och hållet åldrats med värdighet.

Skivan består till en tredjedel av soundtracket till 2D-actionspelet Shadow of the Beast, som räknas som en av de riktiga klassikerna till Amiga. Flera frågetecken dyker upp när låtarna avlöser varandra. Varför har till exempel samtliga spår arrangerats så att de låter exakt som grott- och tempelbanorna i Rares gamla SNES-klassiker Donkey Kong Country? Det är bara djungelvrålen som saknas. Eftersom jag aldrig testat Shadow of the Beast så vet jag inte om arrangemangen gör originalen rättvisa, men de här melodierna gör mig å andra sidan inte särskilt sugen på att undersöka saken närmare, om ni förstår vad jag menar.

När Shadow of the Beast-spektaklet är avklarat så repar skivan mod. Den efterföljande låten ”Dafel: Bloodline” gör att man snabbt får tillbaka förtroendet för Ruben Monteiro, då det är han som står för både arrangemanget och kompositionen. Låten har en ödesmättad ton och den sorgsna melodin bärs fram av snygga keyboard-plink. När sedan en akustisk gitarr och dessutom även Vangelis-färgade syntar kliver in i bilden så är jag såld för längesedan. Precis som på Immortal 2 (där Jan Zottmann briljerade med sin egenkomponerade ”Rain”) sätter alltså skivans producent konkurrensen på plats med en av sina egna kompositioner.

Förutom Ruben Monteiro så har mer eller mindre kända kompositörer som Allister Brimble och Barry Leitch hjälpt till att göra om sina egna original, men även om det finns goda kvaliteter utspridda här och där så präglas skivan av mediokra spår. ”Utopia”-medleyt innehåller till exempel en del snygga melodier, men är för slarvigt genomfört. Dessutom är ”Superfrog” inget annat än en riktig superflopp.

Som helhet är skivan ändå godkänd, och när det låter så bra som i ”Dafel: Bloodline”, ”Gunbee F-99” och ”Turrican” är Immortal till och med betydligt mer än så. Även om den inte alls matchar sin uppföljare och förmodligen kommer att passeras ytterligare när skiva nummer tre anländer, så kan den vara värd att kolla upp för Amiga-entusiaster. Det är trots allt början på en smått klassisk serie.

Av Niklas Lundqvist [2006-02-25]