Genso Suikoden Original Game Soundtrack

Är det någon spelutvecklare som med rätta kan kallas för ”mångsidig”, så är det Konami. Den japanska speljätten har varit framstående i genrer som sport (Pro Evolution Soccer), skräck (Silent Hill), äventyr (Castlevania) och action (Metal Gear Solid), och med Genso Suikoden (endast Suikoden i väst) visade Konami att de även bemästrade den så populära rollspelsgenren. Spelet blev snabbt en hit när det släpptes på PlayStation för tio år sedan och har i skrivande stund resulterat i tre uppföljare samt en och annan spin-off.

Med Suikoden visade också Konami att de mer än gärna ger ut diverse skivor med musik från serien, i både originaltappning och omstöpt form. Löst räknat så har det kommit närmare tjugo stycken (!) skivor med Suikoden-anknytning, vilket måste räknas som något slags rekord. Detta blir naturligtvis inte billigt för dem som verkligen vill ha allt - det sägs till och med att en del fans fått sälja allt de äger för att ha råd med en komplett samling. Men låt inte en sådan myt skrämma dig, för faktum är att du kan strunta i alla de där skivorna. Genso Suikoden Original Game Soundtrack är allt du behöver.

När Suikoden var under uppbyggnad gav Konami den då relativt oprövade Miki Higashino ett övergripande ansvar för spelets musik. Hon backades i sin tur upp av bland andra Tappy Iwase, som ett par år senare skulle skriva det numera välkända huvudtemat till Metal Gear Solid-serien. Det som omedelbart slår en under det klassiska introt ”Into a World of Illusions” är hur otroligt skarpt ljudet låter. Detta gäller inte bara under första låten, utan hela soundtracket har ett varmt lyster över sig. Vare sig det gäller klämkäcka panflöjter i ”Distant Mountain” eller plockgitarrer i ”Main Theme Arranged ~ Guitar Version” så håller ljudkvalitén och samplingarna skyhög klass. Men så har också Konami alltid varit mycket duktigare på att få till bra ljud i sina spel än till exempel Square.

Handlingen i spelet ska vara inspirerad av en viktig historisk händelse i Kina någon gång före Kristus, och visst hörs en del österländsk prägel i låtar som ”Eternal Flow” och ”Rising Tide”. Lite underligare då att det i vissa spår, som hemstaden Gregminister i ”Beautiful Golden City”, hörs klart keltiska folkmusikreferenser. Nå, så konstigt är det kanske inte, då det ett flertal gånger bevisats att japanska spelmusikkompositörer hyser en stor kärlek till den gröna ön. Yasunori Mitsudas och Nobuo Uematsus arrangerade skivor Xenogears: CREID respektive Final Fantasy IV: Celtic Moon säger väl allt. Det är dock oklart vad banjon i genomusla ”Joy Joy Time” inspirerats av... Den sista färden, kanske?

Om det är något område där Suikoden inte håller vad det lovar så är det kampmusiken. Den är inte dålig och melodierna håller väl måttet, men det blir aldrig något riktigt tryck i kompositionerna. Vilket krävs för att man verkligen ska känna sig engagerad när monster nalkas och våra hjältar är i fara. Men Suikoden har så ofantligt många andra kvaliteter att det inte spelar någon större roll att det finns brister. Till exempel så är nästan alla labyrintteman av hög klass, särskilt den dramatiska ”Black Forest” från spelets inledning. Sedan finns det de låtar som knappt går att kategorisera, som ”Narcy’s Theme” från Scarleticia Castle. Det charmiga dragspelet inbillar mig att denna låt skulle kunna höras på den franska Rivieran. En skön låttitel är annars ”Theme of Perversion”, som spelas när den store krigaren Flik mot sin vilja blir förförd av den mystiska Kimberly. Japansk humor av det mer bisarra laget.

Även om Suikoden stoltserar med en ovanligt medryckande och varm historia som suger in spelaren så är det faktumet att det finns hela 108 stycken spelbara karaktärer utspridda över världskartan som gör att det sticker ut. Det är en alldeles speciell känsla att springa omkring i sitt slott (som jag lite kaxigt döpte till Stockholm Castle) och se alla de rebelliska figurer man lyckats rekrytera i kampen mot Imperiet. Extra omskakande blir det därför när ett par av nyckelfigurerna dör en bit in i spelet, varpå finkänsliga stycken som ”An Old Irish Song” och ”Theme of a Moonlit Castle” onekligen kommer till sin fulla rätt.

Det finns dock fler anledningar till att andra skivan utan problem spöar den första. Den snygga Castlevania-passningen ”Passacaria” som spelas när vampyrskurken Neclord gör entré är faktiskt inte ensam i sitt slag. Andra låtar som förtjänar omnämning är den dova ”This is Just a Rumor”, panflöjterna och fågelkvittret som förgyller ”Forgotten Days”, slottstemat ”Glorious Island Fortress” samt avslutande ”Avertuneiro Antes Lance Mao ~After the Battle~” (komplett med riktiga körer och allt!). Samtliga dessa bidrar till att göra detta till ett av de finaste soundtracken som gjorts till ett PlayStation-spel.

I övrigt finns det inte så mycket att tillägga, förutom att skivorna har förpackats på ett mycket stilfullt sätt samt att alla låtar får gott om speltid. Det är dessutom förbluffande att musiken lyckas trollbinda på precis samma sätt som för tio år sedan, liksom att den får undertecknad att minnas tillbaka till personliga hjältar som Gremio, Viktor och Valeria. Genso Suikoden Original Game Soundtrack är två timmar av magisk rollspelsmusik.

Av Niklas Lundqvist [2006-02-04]