Bio Hazard Orchestra Album

Ponera att du har bjudit in dina vänner på en Halloween-fest och klockan börjar närma sig. Pumporna är tända, kostymen förberedd och mörkret börjar dra in över grannskapet. Men hur står det till med musiken? Svårt att hitta ett passande soundtrack till kvällens aktiviteter? Lösningen kan vara närmare än du tror, i form av Bio Hazard Orchestra Album.

Bio Hazard-serien, eller Resident Evil som den är känd som utanför Japan, har väl aldrig haft särskilt framträdande musik genom åren, men soundtracken har nästan undantagslöst varit genomarbetade och välgjorda. Dessutom har serien bjudit på en och annan musikalisk pärla som kan ha gått massorna förbi, men som den här skivan kanske kan råda bot på. Konserten som skivan är baserad på anordnades av Capcom som en del i marknadsföringen av Resident Evil 3: Nemesis, som kom 1999. Skivan innehåller musik från de tre första spelen i serien och det är New Japan Philharmonic som står för tolkningarna, under ledning av dirigenten Kim Hong Je.

Skivan är upplagd i kronologisk ordning och inleder således med två spår från första Resident Evil. Den första låten är en piporgelversion av det illavarslande huvudtemat från Umbrella Mansion som i spelet framfördes med stråkar. Tyvärr är det en ganska ospännande komposition som helhet, och att använda en piporgel känns minst sagt klyschigt, särskilt när man har en hel orkester att tillgå.

Desto mer intressant blir det istället i ”I Won’t Let This End as a Dream”, som i stora drag bygger på save room-musiken men sedan övergår i en pampig version av sluttemat från Bio Hazard. Det rör sig alltså om en instrumental version av låten som artisten Fumitaka Fuchigami sjöng i originalversionen av spelet, men som ansågs opassande för Europa och Nordamerika, och därmed byttes ut. Resultatet påminner närmast om en mix av J-pop och Disney, vilket kanske inte riktigt lämpar sig för Halloween-festen. Kring åttaminutersstrecket är dock skräckkänslan påtaglig igen i allra högsta grad. Besynnerligt, men icke desto mindre fascinerande.

Resident Evil 2 är förmodligen mitt favoritspel i serien, och även musiken är enligt min mening bäst. Därför kommer det kanske inte som någon överraskning att det är de låtarna som övertygar mest här, något Capcom verkar hålla med mig om eftersom hälften av låtarna på skivan kommer från tvåan. ”The Beginning of the Story” är låten från introfilmen där Claire Redfield och Leon S Kennedy råkar ut för zombierna för första gången i Racoon City. New Japan Philharmonic får här verkligen chansen att visa hela ljudspektrumet på ett mycket imponerande sätt.

Ännu bättre är save room-låten ”Secure Place” som inledningsvis låter väldigt lik originalet, med sin pianoslinga som både lugnar och skräms. Det är istället synergieffekten som uppstår när pianot och de bitterljuva stråkarna sammanförs som ska hyllas och lyfter låten till skivans bästa. Det råder ingen tvekan om att den här kompositionen borde ha fått ge skräckgenren ett ansikte på Play-konserten i somras, istället för den ganska misslyckade tolkningen av ”Theme of Laura” från Silent Hill 2.

Om Resident Evil 2 har bäst musik så är uppföljaren blekast i serien på den punkten, vilket låtar som ”The 1st Stage” och ”The Opening” är bevis nog på. Inte ens save room-musiken som brukar vara ett så säkert kort lyckas särskilt väl, och är dessutom alldeles för kort. Sedan ska det understrykas att ”Land of Confusion” inte är en cover på Genesis gamla slagdänga. Rock blir det däremot i bonusspåret ”Special End Title” som efter ett symfoniskt intro sparkar igång med högljudda hårdrocksgitarrer och en tagning av sluttemat från Resident Evil 2. Är man ett fan av originalet som jag kan man sitta och lyssna på den här gitarrslingan i princip hur länge som helst, och när orkestern vävs in igen mot slutet är det bara att kapitulera. Symfonirock låter helt enkelt sällan fel i spelmusiksammanhang.

Trots att det lider av att vara ojämnt på sina ställen är Bio Hazard Orchestra Album ett bra val för den orkesterintresserade som vill brodera ut sin spelmusiksamling med något annat än Final Fantasy och Dragon Quest.

Av Niklas Lundqvist [2006-10-29]