Back in Time

Mannen bakom Back in Time-trilogin, Chris Abbott, menar att den här skivan var första delen av hans dröm som innebar att ge alla kompositörer från Commodore 64-eran de hyllningar de förtjänar. Alla Internets fan-remixar var helt enkelt inte nog, utan Abbott tog nästan helt på egen hand tag i att göra en samlingsskiva med något av det bästa som scenen hade att erbjuda. Ett mycket ovanligt koncept på den tiden. Skivan blev en smärre succé och sedermera startskottet för ett flertal efterföljare.

I det ambitiösa skivkonvolutet säger Chris Abbott att Back in Time är en dedicering till alla hans Commodore-hjältar som gjorde scenen så stor. Det känns dock lite märkligt att han räknar upp mer än ett dussin namn, med tanke på att skivan nästan uteslutande innehåller låtar av endast två stycken kompositörer: Rob Hubbard och Martin Galway. Nu råder det visserligen ingen tvekan om att just dessa två var de kanske absolut största namnen inom Commodore 64-scenen när det begav sig, och det är svårt att argumentera mot nummer som ”Delta”, ”Rambo - First Blood” eller ”Sanxion”. Men nu var det ju inte bara Hubbard och Galway som hjälpte till att bygga upp C64:s goda rykte...

Mellan tungviktarna Hubbard och Galway har allas vår favorittysk Chris Hülsbeck klämt in två av sina bästa låtar utanför Turrican-spelen, ”Great Giana Sisters” och ”To Be On Top”. Det ska dock tilläggas att detta är samma låtar som finns att hitta på Hülsbecks egna skivor, det rör sig alltså inte om några exklusiva versioner. I övrigt är det nästan uteslutande Abbott själv som har stått för omarbetningarna av låtarna. Ett beundransvärt jobb, men samtidigt blir det lite tråkigt med bara en mans syn på musiken som förändrade så många människors liv. Den begränsade budgeten gör dessutom att vi får dras med i stort samma gamla syntar på varje spår, vilket blir hyfsat tröttsamt i längden.

Låtvalen som Abbott har gjort på Back in Time kan diskuteras. Det är inget snack om att den inledande trojkan är urstark, men efteråt dyker det upp oroväckande många låtar som man mest rycker på axlarna åt. Jag menar, vem orkar med en över nio minuter lång version av den överskattade ”Parallax” utan att nicka till? Mot slutet så lyfter dock skivan en smula, mest tack vare Peter Clarkes förtjusande ”Ocean Loading” och Hubbards tolkning av sin egen ”Comets”.

Trots att Back in Time låter något daterad idag, så är det ett viktigt dokument i spelmusikhistorien. Alla måste börja någonstans. Dessutom rättades de flesta felen till på de kommande två skivorna i serien. Och frågan är om några remixade skivor med C64-musik överhuvudtaget hade sett dagens ljus om inte Chris Abbott lagt ner åtskilliga timmars arbete med den första Back in Time.

Av Niklas Lundqvist [2005-07-21]