I väntan på Draculas ankomst

Den 19 februari hyllas musiken från Castlevania-serien i Stockholms Konserthus. Efter succén med turnén Final Fantasy Piano & Vocal Collections Live förra året bestämde sig David Westerlund och Erik Eklund för att anordna en konsert helt tillägnad Castlevania. De tog hjälp av Stockholms Ungdomssymfoniorkester och en hel del andra eldsjälar för att skapa Castlevania - The Concert, som är en tillställning med en blandning av symfonimusik, rock, orgel och körsång. Specialinbjuden gäst är Michiru Yamane, en av seriens mest hyllade kompositörer, som även kommer att medverka på konserten. David Westerlund svarar på några frågor inför den stora dagen.

Hur uppkom idén att anordna en konsert helt tillägnad Castlevania?
– Det finns ett par tv-spelsserier vars soundtrack jag länge känt förtjänar att lyftas fram och framföras, och en av de främsta är utan tvekan Castlevania. Det är helt enkelt otroligt välskriven och varierad musik som åtminstone jag ofta känner är för bra för att bara vara bakgrundsmusik. Influenserna från klassisk musik är många, men den är mer lättillgänglig, vilken gör den idealisk för konsertformatet då även oinvigda lyssnare med stor sannolikhet kommer att hitta många låtar att digga redan under första lyssningen! Castlevanias musik har på så sätt ett övertag över den klassiska musiken, som man ofta måste lyssna in sig på flera gånger för att kunna uppskatta.

Hur var reaktionen från Michiru Yamane när hon blev tillfrågad att delta?
– Hon var med på en gång! Visst hade vi kunnat bjuda in henne enbart som åhörare, så som fallet brukar vara när tonsättare närvarar. Men eftersom jag visste att hon är en grym pianist så frågade jag på en gång om hon ville spela på några av sina egna låtar, och vi har haft väldigt god kontakt genom hela förarbetet och utbytt många idéer till konserten. Hon ser verkligen fram emot att träffa alla svenska fans.

Hur har arbetet inför konserten gått till?
– Jag och många andra fans har i många år gått och undrat varför det aldrig kommer en Castlevania-konsert. Min teori är att ingen annan orkat arrangera låtarna för orkester, eftersom det är så tidskrävande och komplicerat att arrangera för symfoniorkester. Trots att vi är flera stycken och har delat upp arbetet så har det tagit månader att få allting klart och perfekt. Det som drivit oss är dels chansen att få höra musiken vi älskar låta bättre än någonsin, och dels möjligheten att dela denna upplevelse med fans, som i vissa fall flyger hit från andra länder, och förstås kompositören själv.

Orkestern som framför musiken består av unga musiker. Hur tar de sig an uppgiften att som första orkester i världen framföra den här musiken?
– Det finns inga som jobbar så hårt som ungdomar! Vi är alla relativt unga inom detta projekt, och jag kan säga utan tvivel att det tempo vi jobbar i, de krav vi ställer på oss själva och de uppoffringar av kvällar och helger vi gjort det senaste halvåret är arbetsförhållanden som bara unga människor skulle ställa upp på. Denna sorts hängivelse kan man bara hitta hos riktiga fans, som brinner för visionen att få uppleva denna konsert på scen, vilket är en dröm som vi delar med fans världen över.

Kan du berätta lite om valet av stilar på de stycken som kommer att framföras?
– Det blir allt. Bokstavligt talat. Alltifrån klassiska stilar som barock och romantik till moderna som hårdrock och latin! Och allt framförs förstås av symfoniorkester, rockband, orgel, piano och sång. Dessutom spelar ju inte alla samtidigt hela tiden förstås, varje arrangemang är helt unikt och varje stycke kommer att ha sitt eget sound. Kort sagt, det kommer att bli en väldigt varierande och spännande konsert.

Det är en stor produktion ni har tagit er an. Hur har biljettförsäljningen gått?
– Det tar ju ett tag att fylla konserthuset som har över 1 700 plaster, så det finns säkert några bra platser kvar. Vår förhoppning är att så många Castlevania-fans som möjligt hinner höra talas om konserten i god tid så de inte riskerar att missa den, eftersom det med stor sannolikhet är den enda Castlevania-konsert vi kommer att ge. Blir det fullsatt så kanske vi överväger att göra något mer med projektet i framtiden, men det hänger helt på fan-supporten nu.

Hur gör ni för att nå ut till så många som möjligt?
– Affischer och tidningsannonser samt kreativ marknadsföring. Jag skämtar inte när jag säger att marknadsföringen tar upp hälften eller mer av det totala arbetet. Den lättaste och roligaste biten är att stå på scen och lira.

Vilka är dina personliga Castlevania-favoriter rent musikaliskt?
– ”Chandeliers” från Super Castlevania IV är väldigt snygg, påminner lite om ett pianoforte-stycke man skulle ha kunnat höra på Mozarts tid. ”Tragic Prince” från Symphony of the Night är också riktigt grym symfonihårdrock när den är som bäst. Men det är ju så många olika stilar som blandas i serien, så mycket intressant musik att det är svårt att bara välja några få höjdpunkter.

Vilka av de inblandade från Final Fantasy-turnén är med även den här gången?
– Erik och jag är ju förstås med, Erik spelar orgel denna gång och jag piano och keyboards. Utöver oss två är det än så länge hemligt, men det är inte helt otänkbart att någon mer från turnén dyker upp.

Finns det någon som helst chans att vi kommer få höra dessa nyarrangemang på CD framöver?
– Bara på en bootleg från konserten i så fall! Men man vet aldrig vad som kan hända i framtiden, jag är själv väldigt intresserad av att ha en bra Castlevania-CD att lyssna på, det finns ju redan jättemånga Final Fantasy-skivor med orkester, kör och piano, men främst bara MIDI för Castlevania. Frågan är bara om det skulle vara värt mödan att spela in, och vad jag menar med det är: kommer folk att köpa skivan eller ladda ner den?

Finns det redan nu planer på en konsert som hyllar någon annan spelserie?
– Ja, men det är än så länge hemligt. Det finns många stora drömmar kvar att uppfylla, men jag vill inte gå ut med nästa grej officiellt än, däremot så fort vi fixat alla rättigheter så kommer jag hojta till ordentligt! Och det hänger ju mycket på vad vi får för respons efter den här konserten också.

Av Johan Köhn [2010-02-17]