Spelmusik live i Älvängen

Jag har rest runt en hel del för att lyssna på spelmusik live genom åren, framför allt till Stockholm, men även till vitt skilda platser som London, Leipzig och Umeå. Några mil norr om Göteborg ligger det lilla samhället Älvängen. Där händer allt som oftast inte speciellt mycket. En valfri fredagkväll kan man lätt likna centrum vid en spökstad. En lördag i april hände dock något unikt. Då höll min gode vän Carl Tuvskog pianokonsert i en närliggande kyrka och för första gången hade jag privilegiet att kunna promenera till en spelkonsert. Att den nästan enbart bestod av personliga favoriter gjorde inte saken sämre.

Carl är ingen gamer, även om han håller det klassiska äventyrsspelet Day of the Tentacle högt. Är det något digitalt spel han föredrar så är det schack. Han menar att det är allt för mycket bråka och slåss i spelvärlden och säger att han föredrar att titta på blommor och klappa katter. Det hindrar honom dock inte från att tycka om att lyssna på spelmusik. För många år sedan upptäckte Carl musiken i spel tack vare en vän som fick honom att lyssna på låtar från Wild Arms, Castlevania: Symphony of the Night och Chrono Cross. Att det skulle utmynna i att han många år senare kom att framföra musiken inför publik var kanske inte helt väntat.

Det är en underlig känsla att sitta i en kyrka tillsammans med endast några vänner och lyssna på spelmusik. Under min uppväxt är det ”I denna ljuva sommartid”, ”Den blomstertid nu kommer” och ”Idas sommarvisa” som har spelats och sjungits i kyrkan, framförallt på skolavslutningar. Att istället höra ett medley från Castlevania, musik från Day of the Tentacle och magiska toner från Chrono Trigger känns allt annat än ordinärt men oerhört inspirerande.

Carl inleder konserten med en stor klassiker och en av mina personliga favoriter. ”Terra’s Theme” från Final Fantasy VI var imponerande 1994 och håller än idag - och på piano är det rent av magiskt. Konserten fortsätter starkt med ”Home Village Arni” från Chrono Cross följt av ”Hope” från Wild Arms. Redan här har Carl bjudit på några av de bästa stycken man kan finna i spelvärlden. Det blir inte sämre när ”Dire, Dire Docks” från Super Mario 64 ljuder i kyrkan. Koji Kondo har skrivit många unika melodier och denna hör till de allra vackraste - och Carl framför den stilfullt. Det är många som har ljuva minnen av Nobuo Uematsus inledning till Final Fantasy X. ”To Zanarkand” är redan från början skriven för piano och kan således inte gå fel i ett sådant här sammanhang. Det krävs ändå en viss känsla för att få ut det mesta av detta stycke och Carl gör helt rätt även här.

Castlevania på piano känns kanske inte helt självklart, men det fungerar riktigt bra. I ett medley bjuds bland annat på klassiska ”Wicked Child” från den första delen i serien och ”Dracula’s Castle” från Symphony of the Night och det är svårt att värja sig mot. Seiken Densetsu, i Europa känt som Mystic Quest, är inte direkt det mest uppmärksammade spelet från Square Enix. Det släpptes till Game Boy för en herrans massa år sedan och jag har aldrig ens testat det, men musiken är helt fantastisk. Kenji Ito skapade oförglömliga toner som tyvärr har blivit lika bortglömda som spelet. Denna musik har såvitt jag vet inte framförts på någon stor spelkonsert i världen. Därför känns det som ett privilegium att i sin egen hemtrakt få möjlighet att lyssna på ”Pure Smile” och ”Rainy Tears”.

Yoko Shimomura är mest känd för sin musik till Kingdom Hearts men har gjort så mycket mer. Ett exempel är Parasite Eve-serien och från den spelas det mästerliga huvudtemat. Det är en skrämmande vacker melodi som Carl framför med känsla. Sedan följer ”Soulless Village” från Final Fantasy IX som är lite på samma tema - vackert vemod. Day of the Tentacle är inte ett spel jag har spelat men efter att ha hört en musiksnutt fastnade jag direkt för den musikaliska sidan av detta klassiska LucasArts-äventyr. ”Ned and Jed” är ett skönt stycke som klingar klassisk musik och är som gjort att framföras på piano. ”The Last Duel” (Lufia II) har rejäl fart och måste vara svårspelat, men med en kompetent pianist och stor känsla förvandlas det till en frisk fläkt som sveper genom kyrksalen. Första akten avslutas med stil. Nobuo Uematsu har med ”Cid’s Theme” från Final Fantasy VII skapat ett stycke som sitter kvar länge och är perfekt på piano. Att det inte har ingått på någon stor konsert känns underligt, men därmed blir också detta framförande unikt och minnesvärt.

Shenmue är ett äventyr fullt av detaljer och då även på den musikaliska sidan. ”Memories of Distant Days” är en av de låtar jag minns bäst från detta mastodontprojekt till spel och det passar strålande för en pianokonsert. Detsamma gäller ”Life ~ Faraway Promise” från Chrono Cross som på ett smakfullt sätt byggs upp och mynnar ut i en av Yasunori Mitsudas bästa melodier. Har man spelat Final Fantasy VI så känner man utan tvekan till Celes tema. Det är en del av en oförglömlig operaföreställning och funkar lika bra på piano som när det framförs av en dator som försöker efterlikna en operasångerska. Sedan går konserten raskt över i ett lekfullt arrangemang av ”Bubble Man” från Mega Man II. Musiken från Mega Man kanske inte känns som gjord för piano och det är den inte heller, men den fungerar på något sätt ändå och ger mersmak.

Suikoden-rollspelen har jag knappt ens testat men soundtracken tillhör de bästa jag hört. ”Reminiscence” är inte bara en svårstavad titel utan också ett skönt pianostycke med inslag av en något udda körsång. Carl skippar sången och nöjer sig med att leverera en ren pianoversion. Lugnet infinner sig när ”Dearly Beloved” från Kingdom Hearts framförs och stämningen blir inte sämre när ett medley från Chrono Trigger/Cross spelas. I ”Ahead on Our Way” (Final Fantasy V) blir det tydligare än någonsin att det har lagts mycket energi inför den här konserten och givetvis är resultatet strålande.

Inför konserten hade jag fått möjlighet att önska några låtar. En av dessa var ”A Sister’s Thought” från Wild Arms och därför blev det extra roligt att höra den framåt slutet. Wild Arms är ett bra bevis på att det är lätt att fastna enbart för musiken i ett spel utan att ens ha testat det. Soundtracket, som är komponerat av den kvinnliga kompositören Michiko Naruke, är helt makalöst och ”A Sister’s Thought” tillhör det bästa man kan finna där.

Avslutningen är magnifik. Efter ett annorlunda Zelda-medley och känslostarka ”Small Two of Pieces” från Xenogears applåderar den nära tiotalet man starka publiken. Trots en något lam insats från oss bjuder Carl på två extranummer. Först ut är en av Yasunori Mitsudas allra vackraste kompositioner, ”To Far Away Times” från Chrono Trigger. Ett riktigt bra framförande resulterar i en av föreställningens höjdpunkter. Sedan följer balladen ”Eyes on Me” (Final Fantasy VIII) som är en skön avslutning på en strålande enmansföreställning. Det fanns dock en man till bakom det hela - David Collvin stod som producent och konferencier för konserten och för ett utmärkt låtval. Blir det fler konserter av det här slaget i Älvängen så hoppas jag att du som läser detta får en inbjudan. Det här var nämligen något utöver det vanliga.

Av Johan Köhn [2009-07-11]