Back in Time Live i Stockholm

Back in Time Live är evenemanget där Commodore 64-musik framförs live av soloartister, grupper och DJs och som arrangerats årligen sedan början av 2000-talet, i länder som Storbritannien och Tyskland. När BIT Live för första gången hålls i Sverige, i den gamla festlokalen Kolingsborg i Stockholm, slår man publikrekord. Nog för att Sverige är känt för att vara ett riktigt C64-näste, men det är många som har rest från andra länder för att komma hit, som till exempel danskar, tyskar, britter, finländare, norrmän och holländare.

Kvällens stjärna är tveklöst Reyn Ouwehand, kompositören som skrivit musiken till spel som Flimbo’s Quest och The Last Ninja 3. Han inleder kvällen med ett solouppträdande som ingen annan visar sig kunna toppa under årets BIT Live. Genom en avancerad samplingsteknik hoppar Reyn från instrument till instrument och spelar in en slinga som sedan fortsätter att loopas i bakgrunden, och när han är klar med keyboarden, trummorna, gitarren och basen har det musikaliska geniet plötsligt skapat en hel låt på egen hand. Han inleder med en magisk version av atmosfäriska ”Green Beret”, innan han låter publiken önska låtar, vilket gör att alla börjar ropa i munnen på varandra.

Nästa punkt på schemat är en man som gör reklam för något slags C64-tillbehör, komplett med torftig PowerPoint-presentation och allt (snark), sen är det dags för en av kvällens mest omtalade artister, Disco Danceaway. Tillsammans med två gubbdansare i peruker genomför den brittiska DJn ett gig som inleds med en tolkning av Rob Hubbards ”Crazy Comets”. Inledningsvis är det rätt tomt på dansgolvet, men allteftersom börjar folk röra på sig. Ska man vara negativ kan man se det som att Disco Danceaways rätt begränsade förmågor som DJ tvingar honom att ta upp ett gäng peruker på scenen som avlastning, men han verkar få folk på gott humör, så jag struntar i att påpeka det.

Det är den här kvällen världspremiär för dokumentären The 8bit Philosophy, där filmaren Konstantin Stuertz intervjuar diverse framstående C64-profiler och försöker komma fram till varför musiken fortfarande är så populär. När man går runt i lokalen blir det uppenbart att fenomenet Commodore 64 inte kommer försvinna i första taget; alla skivorna i merchandiseståndet säljer snabbt slut medan C64-burkarna som utgör spelhörnan används flitigt under hela kvällen.

Så är det dags för rockgruppen 6581, kvällens mest omtalade uppträdande. Bandet består av Reyn Ouwehand (som alternerar mellan keyboard och gitarr), tysken Romeo Knight (gitarr), arrangören Andreas Wallström (trummor) och nykomlingen Anders Larsson (bas). Deras grej är att göra om C64-låtar till mer rockiga versioner, och det funkar mestadels mycket bra. Bandet kör uppenbarligen inget greatest hit-set, och jag som ändå tycker mig ha ganska bra koll på C64-scenen känner inte igen de flesta av låtarna, vilket känns lite tråkigt. Ungefär halvvägs in i spelningen berättar Andreas att det är dags att ta upp en hemlig gäst på scenen - den gamle C64-kompositören Fred Gray. Det lustiga är att Gray står precis bredvid oss framför scenen och smuttar på en öl, och verkar inte ha full koll på läget. Efter en stunds kalabalik då Gray skyndar upp på scenen hinner jag bli orolig för att han inte ska klara av att framföra sitt gamla paradnummer ”Mutants” – men lyckligtvis gör han det strålande. Tillsammans med den suveräna versionen av ”Thrust” är det konsertens höjdpunkt.

Kvällen slutar som den började, men en ensam holländare på scenen. Nu handlar det dock om Jeroen Tel, en gammal C64-kompositör som sadlat om till DJ. Han får verkligen till bra med ös på publiken (det förekommer till och med stage diving!) även om jag själv inte känner igen någon av låtarna, vilket säkerligen beror på att det bara är hans eget material som luftas. Först på slutet när han plockar fram Hubbard-klassikern ”Monty on the Run” som extranummer så dyker det upp bekanta tongångar. Det får sätta punkt för en väldigt lyckad kväll, som om inte annat gjorde mig sugen på att damma av alla mina gamla C64-skivor där hemma.

Av Niklas Lundqvist [2008-10-04]