Kompositör
Yasunori Mitsuda
Artikelnummer
SSCX-10018
Utgivet: 22 april 1998
Creid är ett annorlunda arrangerat soundtrack som består av tio låtar från spelet Xenogears. Yasunori Mitsuda har, precis som han gjorde med det arrangerade Chrono Trigger-soundtracket (The Brink of Time), valt ut några av sina egna favoriter från originalsoundtracket och sedan själv arrangerat dem. Det hörs i arrangemangen att han inspirerats av irländsk folkmusik för det används en hel del flöjter och andra härliga instrument såsom säckpipor, fioler och harpor.
”Melkaba” är den första och även längsta låten på skivan. Inledningen är lugn och fin men sedan kommer en säckpipa in och då blir det genast mer högljutt. ”Melkaba” är helt klart en bra inledning på detta mästerliga album men den kunde ha varit lite kortare för i längden kan den bli lite seg. Den låt som jag har som personlig favorit är skivans titelspår, ”Creid”. Den är så underbart vacker, mycket tack vare den irländska sångerskan Eimear Quinn. En annan mysig låt är ”June Mermaid” som efter ett ganska långt intro drar igång med skönt flöjtspel som skapar en härlig stämning.
”Stairs of Light” är nog den mest trallvänliga låten på hela skivan. Den är trogen originalet och har en lättsam melodi som på något sätt känns som om den vore gjord för små barn. Till skillnad från ”Creid” så är den inte speciellt stämningsfull men ändå riktigt bra och medryckande. ”Dajil” bekräftar verkligen att det här är ett väldigt varierande album. Låten har en känsla av arabisk musik och har sköna instrument såsom handtrummor och elgitarr. ”Balto” är nog den mest varierade låten av dem alla. Den är över fem minuter lång men känns inte seg på något sätt, snarare tvärtom. Efter ett fint intro drar den igång med ett vackert fiolspel och ett härligt drag. Den här låten är helt klart en av mina favoriter på skivan.
En låt som jag blev lite besviken på är ”Spring Lullaby”. Inte för att den är dålig men jag tycker att den borde ha gjorts i en mer taktfull och fartfylld version. En låt som verkligen är fartfylld är ”Lahan” som, precis som ”Stairs of Light”, är trogen originalet. I låtens slut hörs glada röster som låter som om de kommer från en bar eller ett kafé. Varför Mitsuda valde att lägga in dessa vet jag inte men de skapar en trevlig stämning, precis som låten. Två av låtarna, ”Two Wings” och ”Mebius”, är ”Stars of Tears” respektive ”Two Small of Pieces” fast med japansk text. Båda är riktigt bra men jag föredrar de engelska versionerna framför de japanska.
Det som gör det här albumet så bra är främst melodierna men sedan skadar det ju inte att arrangemangen är så bra. Inte för att spelmusik låter dåligt i original men ofta föredrar jag arrangerade versioner av låtar från spel och det här albumet bevisar än en gång att det finns riktigt bra sådana. Jag tror faktiskt att den här skivan skulle kunna få riktigt god kritik om den släpptes i exempelvis Sverige. Tyvärr så kommer den ju aldrig att göra det och det är verkligen synd. Jag vet inte hur många gånger jag har lyssnat igenom den här skivan men hur många gånger jag än lyssnar på den så tröttnar jag inte.
Det här albumet är kort sagt ett av de bästa arrangerade soundtracken någonsin. Mitsuda-san lovar gott inför framtiden.
