Kompositörer
Yoshitaka Hirota, Yasunori Mitsuda
Artikelnummer
SCDC-00116~7
Utgivet: 18 juni 2001
Shadow Hearts Original Soundtracks plus1 är soundtracket till PS2-rollspelet Shadow Hearts, uppföljaren till Hiroki Kikutas Koudelka. Även om musiken är ett samarbete mellan Yoshitaka Hirota och veteranen Yasunori Mitsuda, så står Hirota för nästan hela soundtracket – Mitsuda gjorde endast 10 av de oviktigare låtarna (detta var ett litet jobb mellan hans större projekt). Även om Mitsudas säregna stil märks lite här och där, så är det Hirota som ”snor showen”.
Shadow Hearts OST verkar till det yttre följa mallen för det ”typiska” japanska rollspelssoundtracket. Soundtracket ligger på två skivor (66 låtar) och har de typiska ingredienserna, t.ex. låtar som spelas i byar, labyrinter, under vissa situationer etc. Men redan namnet förråder att detta inte är ett ”typiskt” RPG-soundtrack, och de som har spelat Shadow Hearts vet nog vad jag menar…
Huvudkompositören Hirota har sin bakgrund i den japanska club-/technoscenen, och har bl.a. gjort soundtracken till en hel del utflippade japanska filmer. Detta visar sig tydligt på Shadow Hearts OST. Man hör direkt att det inte är någon nybörjare som står för musiken. För det första så är produktionen på Shadow Hearts OST superb. Visst, det kan ha lite att göra med PS2-konsolens magnifika ljudchip, men det räcker ändå inte helt som förklaring. Hirota mixar mästerligt ljuden, och arrangerar musiken på ett verkligt skickligt sätt som får mig att bl.a. tänka på Silent Hill-kompositören Akira Yamaoka.
Men själva mixningen är inte enda länken till Yamaoka. Hirota använder sig nämligen till stor del av liknande genrer av musik, bl.a. industri och mörk elektronisk ambient. Visserligen är vikten i musiken till Shadow Hearts inte alls lika tungt baserad på dessa stilar, men det märks ändå, och ger en skarp kontrast om man jämför detta soundtrack med ”normal” RPG-musik. Låtar som ”Desperation in China ~ Ghosts Jogging”, ”Asahi Village ~ Ruin – Noiz of Fangs” och speciellt ”Murderer’s Mansion ~ Ripper Ripper” får en lätt att tänka på Silent Hill, och de är nästan av samma höga kvalitet och nästan lika intensiva och mörka som Yamaokas mästerverk. Och som du kanske märker om du tar dig en titt på låtlistan så är namnen på låtarna precis lika skruvade som musiken själv!
Men dessa låtar är bara en del av detta mångfacetterade soundtrack. De dominerar inte alls på samma sätt som på SH-soundtracken. Vad finns det mer, då? En hel del, faktiskt. Det finns många olika etniska stilar representerade här. Spelet Shadow Hearts utspelar sig år 1913, i vår värld. Huvudpersonerna reser genom Kina och Europa under sina äventyr, vilket reflekteras briljant i musiken. Soundtracket är faktiskt uppdelat på så sätt att första skivan täcker den första hälften av resan (Kina) och den andra skivan täcker den andra hälften (Europa). Detta gör att de två skivorna, trots vissa gemensamma nämnare, låter väldigt olika varandra. Den första har som sagt ett genomgående kinesiskt/orientaliskt sound. Låtar som ”Shanghai ~ Deception -Shanghai Mood-” och ”Akibana’s Theme -Syu-ka-” låter så mycket kinesisk folkmusik att det bara skriker om det! Det är dock inget plagiat eller hafsigt ihopkrafsat – det låter verkligen autentiskt. Låtarna på andra skivan, de som spelas i bl.a. Tjeckien, Frankrike och England, har samma autentiska ”folkliga” stil, och speciellt de franska låtarna låter väldigt käcka och ”typiskt franska”. Personligen föredrar jag helt klart den andra skivan men den första är absolut inte fy skam!
Mitsudas kompositioner är inte lika slående, och mot hans klassiska soundtrack till Chrono Trigger och Xenogears har de tyvärr inte mycket att komma med. De låter mycket som ett sämre, nedtonat Chrono Cross, eller väldigt likt Tsugunai, ett av hans sämre soundtrack (i mitt tycke). Visserligen var detta för honom ett mindre viktigt jobb mellan Chrono Cross och Xenosaga, men man tycker ändå att han borde har försökt lite mer – jag menar, keltiska harpor och fioler i Kina… (”Pleasant ~ Rice Field of Light”)? Men trots hans mer halvdana låtar så är de inte precis dåliga, och allt är praktiskt taget förlåtet när man hör låten ”Midboss I ~ China Ogre”. Denna är en av de mäktigaste stridslåtarna i spelet, och den är helt enkelt hutlöst bra! Och det är också trevligt att Mitsuda har låtit sig influeras lite av Hirotas speciella stil – bland alla snabba fioler som är typiska för Mitsuda har han lagt in manipulerade röstsamplingar och industriaktiga effekter. Resultatet blir en väldigt skön komposition som blandar Mitsudas starka melodier med hårdare elektroniska tongångar.
Stridslåtarna i övrigt är också väldigt bra – alla utom den första, ”Battle in China ~ Brain Hopper”. Den har ett skönt sväng men förstörs till viss del av löjlig sång (!) mitt i.
Men vad i all sin dar står egentligen ”plus1” för i titeln på soundtracket? Det hänvisar till bonuslåten, ”Bonus Track ~ True Voice”. Detta är en låt med sång som inte fanns med i spelet. Personligen tycker jag att den är ganska dålig, ett kakofoniskt smattrande med trummor och elektriska effekter som totalt dränker sångerskans röst och förstör låten. Slutlåten ”Ending Theme ~ Shadow Hearts”, också den med sång, är då betydligt bättre, även om jag har hört många sånger inom spelmusiken som är mycket bättre. Det är en ganska typisk japansk poplåt med en melodisk refräng och en sångerska med barnslig, gullig röst. Varken bra eller dålig, ungefär. Vad som är roligt med texten är att den är på japanska, men i refrängen blandar dem in de engelska orden ”Shadow Hearts” i det hela. Det kanske var meningen, men det ger ändå låten en smått komisk känsla, vilket jag inte tror var avsikten.
Hursomhelst så är Shadow Hearts OST, trots vissa små fel och fula fläckar, helt klart värt att leta reda på även om man (precis som med de flesta japanska soundtrack) lär få betala en dyr slant för det. Det blandar på ett mästerligt sätt det typiska, äventyrliga rollspelssoundet med mer experimentella och elektroniska tendenser, vilket ger det en unik känsla som få andra soundtrack kan tävla med. Det är som en perfekt blandning av Silent Hill och Final Fantasy, ungefär. Och till skillnad från Silent Hill OST och andra liknande verk kan vem som helst ta till sig musiken på Shadow Hearts OST – läs bara vilken annan recension av detta soundtrack som helst på nätet, så får du se!
Efter en sådan toppdebut kan jag nästan lova att vi får se fler underverk av Yoshitaka Hirota i framtiden!
