Kompositör
Hiroki Kikuta
Artikelnummer
PSCN-5026~8
Utgivet: 25 augusti 1995
Det tredje spelet i Seiken Densetsu-sagan, det enda i serien som inte fick någon officiell engelsk översättning, fick precis som föregångaren, Secret of Mana, prydas av Hiroki Kikutas kompositioner. Även det här spelet, liksom de flesta spel Square släppte ifrån sig under mitten av nittiotalet, var ämnat för Nintendos 16-bitare, Super Nintendo, vilket var bra, då Hiroki Kikuta hade en viss rutin efter att ha sysslat med SNES tidigare. Frågan var bara: skulle Hiroki Kikuta kunna överträffa sig själv genom att skriva ett stycke musik som var bättre än inledningen till Secret of Mana?
Soundtracket består av 60 låtar som är distribuerade över tre CD-skivor. Att avnjuta hela soundtracket tar tid, drygt 3,5 timmar, men tro mig, den tiden kan spenderas mycket sämre. Musiken är, om möjligt, ännu gladare än den i Secret of Mana, men liksom föregångaren så finns det även en del melankoliskt undersköna tongångar som är väldigt avslappnande att lyssna på. Kompositionen som ger spelets intro den rätta känslan, ”Where Angels Fear to Tread”, är definitivt en sådan. Och om du tycker att namnet känns någorlunda bekant, så beror det på att titelmusiken till Secret of Mana, ”Fear of the Heavens”, också har ett ”himmelskt” namn, men det är dock inte det enda gemensamma dessa kompositioner har; ”Where Angels Fear to Tread” startar ganska lugnt, fast med en mäktig underton, och övergår sedan till en arrangerad, snabbare version av ”Fear of the Heavens”.
När vi ändå talar om mäktiga stycken, så bör jag nämna en av de låtar som får en att glömma de lite sämre, och istället njuta av bra musik; ”Meridian Child”. Även denna låt börjar ganska lugnt, men övergår sedan till riktigt pampig. Det här soundtracket innehåller gott om mysig bakgrundsmusik; sådan man hör när man vandrar genom städer och byar, och utforskar ute på fältet, i djupa skogar, isidyller och tropiker. ”Powell” är ett bra exempel på fin bakgrundsmusik; en rolig och varierande låt med en medryckande takt. Ett annat bra exempel på lagom diskret men ändå minnesvärd bakgrundsmusik är ”Different Road” som, liksom det mesta Hiroki Kikuta producerat, är baserad på en livlig rytmik.
Mycket utav musiken känns just som passande bakgrundsmusik, men det finns självklart de låtar som sticker ut från mängden på något vis; exempel på sådana är ”Delicate Affection”, ”Farewell Song” och ”Long Goodbye”; tre sockersöta trudelutter som får en att slappna av. Även ”Religion Thunder”, ett lagom mäktigt stycke med marschtakt, visar på kompositörens storhet; att förmedla olika känslor. Boss- och stridsmusiken har fått mer emfas än i föregångaren, i bemärkelsen att det inte bara finns mer stridsmusik, utan även att kompositionerna inte känns lika monotona.
Det finns till och med stridsmusik som jag tycker är helt ok och jag inte har något emot att lyssna på, till skillnad från mycket annan stridsmusik som återfinns inom spelmusiken, och exempel på sådan är ”Nuclear Fusion”; den är rytmiskt laddad, precis som stridsmusik skall vara, men ändå har den en fin genomgående melodi. Sedan har vi den cirka åtta minuter långa ”Sacrifice Part Three” som också är ett bevis på att stridsmusik kan vara bra; svängningar hit och dit i takt, tempo och melodi är ju som sagt inte ovanliga i Kikuta-sans verk, men här får man verkligen känna på det som karaktäriserar honom som kompositör. Förövrigt känns stridsmusiken tämligen medelklassig, varken bra eller dålig, och sådan brukar jag inte uppskatta alltför mycket utanför dess rätta medium.
Har man lyssnat på Hiroki Kikutas musik förut, så kommer man att känna igen stilen i Seiken Densetsu 3, men jag vill ändå påstå att skillnaden mellan Secret of Mana- och Seiken Densetsu 3-musiken är påtaglig. Även fast Hiroki Kikuta har en viss vana att laborera med takter, känns Secret of Mana-musiken renare, speciellt de melankoliska låtarna; melodi präglade dem i Secret of Mana, men här handlar det mer om att låta melodin och rytmiken samsas. Å andra sidan består Secret of Mana av färre låtar, men att Hiroki Kikuta valde att gå ett steg längre med sina takter och rytmer, är något åtminstone jag känner när jag lyssnar på hans musik. Även fast Hiroki Kikuta, efter sitt bidragande till Seiken Densetsu-serien, komponerat musik till andra spel, kommer han nog alltid att ses som ”Secret of Mana-kompositören” i väst.
