Kompositör
Kenji Ito
Artikelnummer
PSCN-5043
Utgivet: 25 januari 1996
Saga stämmer så bra. Windy men definitivt inte stormy. En romantisk, ganska optimistisk berättelse överförd till musik. Windy Tale är arrangerade versioner av sånger från Romancing SaGa 3, ett äventyrs-/rollspel till Super Nintendo.
Kompositören heter Kenji Ito och han har faktiskt SaGa-serien som sitt huvudarbetsområde. Seiken Densetsu till Game Boy är nog det mest kända undantaget för Kenji Ito, med vilket han lyckades mycket bra. Dessutom har han arrangerat låtarna till Chocobo Racing. Nu arbetar han med många musiker och en sångerska. Det är mest stråkar i orkestern samt ett piano.
Det börjar melodiskt med någon form av kort förspel i ”Overture”. Men det första spåret är bara en kort inledning, som dock återkommer på slutet. Det andra stycket är temamusiken för Romancing SaGa. Det är omväxlande och har en enkel och trevlig melodi, som här går i ganska långsamt tempo.
I den tredje låten, ”Town Theme”, påminner det faktiskt lite om Phantasmagoria med sin mjuka enkelhet. Fast här är den fina melodin uppbackad av en härligt drömsk liten stråkorkester. Den här gillar jag starkt.
Alla de fyra första styckena är ganska lugna, och det känns liksom lite trögt att komma till skott, samtidigt som man drar ut på det goda. Musiken ligger i ett dvalliknande tillstånd som kan vara fantastiskt avkopplande om man själv är i en liknande sinnesstämning. ”A Shy Smile” kommer därför som en isbrytare med sin hurtiga vals. En energisk och kvick melodi som ändå inte uppnår några remarkabla BPM-värden. Den gnällande fiolen gnäller för en gångs skull lagom mycket. Efter denna urladdning börjar uppförsbacken mot slutet.
”Two Hearts” är lite halvtrist, och har en improvisatorisk karaktär. I ”Fairy’s Whisper” så sjunger, trallar och viskar en sångerska med. Flera av sångerna har en lite sorgsen underton, och då tänker jag särskilt på ”Tears”. Den är full av osäkerhet, uppgivenhet och skörhet. En trevande sång hörs i bakgrunden tillsammans med repetitiva stråkharmonier. Det verkar vara en färd uppåt och framåt, men efter fyra minuter ger illusionen vika, man inser att färden inte har lett någon vart.
Efteråt lägger sig ”Stardust Waltz” som ett slags lugn efter den osynliga stormen som aldrig kom. Det går en skugga genom mitt rum, men den dröjer sig inte kvar där länge. Kort sagt, en studie i glättighet som osökt för oss vidare till den sista melodien. Den heter just ”Windy Tale” och står för äventyrslystnad och hemtrevnad på samma gång. Den börjar med de nu välkända tonerna från ouvertyren, men med hjälp av en sångerska tar den oss med till tidigare okända marker. Det är just den lugna sången Nobuo Uematsu aldrig vågat skriva. Långa instrumentalpartier varvas med två underbart fina vokala verser. Det känns lite som om musikerna stått och väntat i nio låtar på att sångerskan ska komma och inte vågat ta i ordentligt innan. Därför blir det en ordentlig avslutning.
Trots att den är himla bra och energirik låter dock sångerskan aningen skum ibland, men det kanske bara är jag? Lyssna själva så förstår ni vad jag menar.
Sammantaget är Romancing SaGa 3: Windy Tale ett generöst men tillbakadraget album. Det kan nog vara svårt att hitta då det inte nytillverkas mer. Men hur som helst så är det väl värt att leta (i alla fall lite grann) efter. Originalet på CD är att föredra då produktionen och musikerna är mycket bra för att vara musik från ett Super Nintendo-spel. Men det här är nog ändå inte någon ”måste-ha”-musik, utan mer ”lyssna-och-njut”…
”En bortglömd melodi är bättre än en aldrig hörd”
