Hem Kompositörer Intervjuer Artiklar Recensioner Kalender Nyheter Länkar Redaktionen Forum

Powerplay live i Stockholm

Efter att den 2 juni ha besökt Play! A Video Game Symphony för andra året så var det dags för efterfesten som - vad vi fått höra - skulle utspela sig på Chaplins Bar i Stockholm, med Powerplay som liveband. Förväntningarna verkar ha varit höga, själv vet jag inte riktigt vad mina var, mer än att jag gissade att en klubblokal med full utrustning borde passa bandet bättre än foajéns hörn i konserthuset. En lite tråkig sak angående tillställningen var åldersgränsen på 18 år med inträdesbiljett (20 år utan), vilket gjorde att många missade hela showen. Det är väl samtidigt svårt att ordna på något annat sätt om man väljer att spela på en klubb med alkoholförsäljning.

Efter att ha kommit in på Chaplins Bar fick man ta sig en trappa upp och in i ett större rum där Powerplay höll till. De började inledningsvis med att spela en riktig nostalgitripp från Super Mario Bros. 3 - okej, hela spelningen var väl en nostalgitripp, men för min del var detta speciellt - och fortsatte därefter med musik från Life Force. Många kända NES-titlar med bra musik spelades det något ifrån, och jag fick även höra en del låtar som jag inte lyssnat överdrivet mycket på innan - låtar som kändes igen men som jag inte kunde placera utan facit i hand. Några titlar saknade jag dock, hade gärna viljat höra något från Turtles II där det dräller av bra musik, eller kanske något från Shatterhand.

Powerplays syfte verkade vara att spela något så ordinärt som Nintendo-hits. Utifrån det perspektivet så lyckades de bra. Som jag nämnde tidigare i min recension av Play-konserten, så finns det faktiskt en poäng med att framföra dessa minimalistiska kompositioner rakt av utan att ändra i arrangemangen. I ett popband med vanlig uppsättning så finns nämligen motsvarigheterna till kanalerna i NES-ljudchipet, två instrument som kan spela i stämmor (keyboard och gitarr i fallet Powerplay) tillsammans med rytm och bas. Ibland känns det nästan som att kompositörerna till originallåtarna tänkte sig att deras musik skulle framföras av ett pop- eller rockband en vacker dag. Man kan föreställa sig att de log elakt samtidigt som de petade in en riktigt svårspelad - men snygg - basgång, exempelvis som den på Snake Mans bana i Mega Man 3.

Lite senare under kvällen, när allsången bröt ut till klassiska ”Wicked Child” från Castlevania, så var nördfaktorn på topp. Det behöver inte ses som negativt, men faktum kvarstår; folk stod och skrek sig hesa till musiken från ett riktigt gammalt spel. Frågan är om kontrasten varit så tydlig på Chaplins Bar tidigare? I rummet intill Powerplays lounge befann sig människor som dansade till hård klubbmusik och ibland kastade ett nyfiket öga åt vårt håll. Det kanske var nyttigt med en sådan här tillställning för att i alla fall försöka spräcka lite fördomar om spelmusik. Inte för att jag tror att det kommer hända inom den närmaste framtiden, men man kan ju alltid hoppas att folk någon gång kommer att engagera sig mer i själva musiken och mindre i var den kommer ifrån och med vilka medel den är sammansatt.

Sammantaget är Powerplay ett intressant band som verkligen har gått in för en vis typ av musik, en typ av musik som verkligen förtjänar det engagemang som bandet måste ha lagt ner för att kunna framföra den så som de gör. Mer sånt här, säger jag!

Av Jimmy Emanuelsson [2007-07-07]

Tid: 2 juni 23:30

Plats: Chaplins Bar i Stockholm

Publik: ca 350

Ingen fest utan tävling. Först: gissa spelmusiken, sedan avgörande i tv-spel. Här ser vi finalen som avgjordes i Ice Climbers.

Vi fick höra musik från följande spel:

Super Mario 1, 2 och 3
Life Force
The Goonies II
Rush'n Attack
Punch-Out
DuckTales
Faxanadu
Castlevania
Turtles
Metroid
Mega Man 2, 3, 5 och 6

Till toppen© 2001-2012 Spelmusik.net