Kompositörer
Yutaka Minobe, Takayuki Maeda
Artikelnummer
FMCD-1001
Utgivet: 5 oktober 2000
Under tiden som Segas utvecklingsdivision AM2 jobbade på Shenmue, det Dreamcast-spel som var tänkt att bli konsolens banbrytande flaggskepp, så jobbade utvecklingsdivisionen Overworks på ett traditionellt RPG som skulle ta rollspelen in i 128-bitarnas tidevarv: Eternal Arcadia (utgivet i USA och Europa under namnet Skies of Arcadia). Overworks gjorde ett strålande jobb; en något klichéartad story räddades av medryckande karaktärer, vacker grafik, berättarglädje och ett mycket bra soundtrack signerat Yutaka Minobe (Dead or Alive OST m.fl.) och Takayuki Maeda (Dragon Force OST m.fl.). Tyvärr gjorde soundtrackets japanske utgivare Enterbrain ett mindre strålande jobb och soundtracket var mycket svårt att få tag på under den korta tid som det fanns på marknaden. Efter bara ett kort tag slutade Eternal Arcadia OST att tillverkas och vill man ha tag på soundtracket idag så får jag hänvisa till Internetauktioner på eBay. Varning utfärdas dock för svinhöga priser – själv så betalade jag hela $75 för mitt exemplar. Som tur var stod dollarn inte så högt i kurs då…
Vad har jag då fått för mina investerade dollars? Svar: ett av de bästa moderna rollspelssoundtracken. Hemligheten bakom Eternal Arcadia OST:s storhet ligger i att Minobe och Maeda inte glömt bort vad det var som gjorde soundtrack som Final Fantasy VI OSV och Secret of Mana OSV till sådana höjdare: melodier. Många spelsoundtrack av idag villar i mitt tycke bort sig i dagens möjligheter. Numera har kompositörerna tillgång till modern teknik, massor av ljudkanaler och datorprogram och behöver inte anstränga sig lika mycket som förr för att med små medel förmedla känslor och stämningar. Eternal Arcadia OST kombinerar det bästa av två världar: hög ljudkvalitet och medryckande melodier.
Ljudkvaliteten kan bara beskrivas som mycket bra. Först trodde jag att det var liveinspelad musik det rörde sig om, men senare fick jag veta att all musik är MIDI och ljudet skapas av Dreamcasts ljudchip. Sannerligen imponerande. Tillfällena då man kan höra att det rör sig om MIDI är ytterst få. I några låtar så kan man höra att blåssektionen inte låter riktigt levande, och i ”Zelos, the Silver Gigas” hörs en kör som inte låter speciellt likt en äkta kör, men på det stora hela får ljudkvaliteten med beröm godkänt.
Stilen på musiken är varierad, men inte tillnärmelsevis så varierad som exempelvis ett Final Fantasy-soundtrack brukar vara, där allt ifrån rock till klassisk musik ryms. Eternal Arcadia OST innehåller mest klassisk symfonisk musik i olika stilar, vilka kryddas med udda rytmer, folkmusikinstrument, trummor och en del mörka syntljud. Bra exempel på detta är öppningslåten ”Opening Theme” (oerhört fantasifullt namn 1) och spelets huvudtema, ”Main Theme” (oerhört fantasifullt namn 2). Dessa två låtar är ren klassisk musik med stråkar, pukor, blåssektion och hela köret. Ställ detta mot ”Kingdom of Ixa’taka” där Minobe och Maeda plockat fram flöjten, djungeltrumman och den akustiska gitarren och komponerat ett svängigt och medryckande tema till djungelkungadömet Ixa’taka.
Ett annat spår som avviker ifrån mallen är ”Yafutoma Dawn”. Kungadömet Yafutoma är inspirerat av medeltida Japan, och musiken låter följaktligen väldigt mycket som traditionell japansk musik. Kontrasten mellan de världsmusikinspirerade ”Yafutoma Dawn” och ”Kingdom of Ixa’taka” och de symfoniska styckena ”Main Theme” och ”Opening Theme” är total, men så tvära svängar är ovanliga. Lite i ett eget fack hamnar de olika fight-låtarna. I dessa utnyttjas, i kombination med stråkar och blås, trummor flitigt för att skapa en spänd atmosfär. I ”Battle 1”, ”Battle 2” och ”Armada Battle” utnyttjas nästan djungelaktiga trumrytmer, medan ”Bombardment 1” och ”Bombardment 2” använder mera traditionella rytmer vilket får trummorna att låta mycket militära, nästan som marschtrummor. Sammanfattningsvis så håller sig Eternal Arcadia OST mestadels inom facket ”klassisk musik med olika kryddningar”. De många variationerna inom mallen plus de få totala kontrasterna gör att soundtracket aldrig blir tråkigt men ändå känns musikaliskt sammanhållet.
Spelet Eternal Arcadia/Skies of Arcadia är ett ganska glatt och ljust RPG. Stämningen påminner lite om den som återfanns i Lunar: The Silver Star Story till Mega CD och PlayStation. Musiken återspeglar detta och går för det mesta i dur. Dock skulle inget rollspel vara komplett utan onda bossar, tragedier, maktgalna militärer och brutala imperier (skulle inte bli mycket till spel om karaktärerna bara satt och hade det mysigt hela dagarna, eller?). Stycken som ”Theme of Admiral Galcian”, ”Ramirez’s Theme”, ”Imperial Theme”, ”Remote Town” och ”Zelos, the Silver Gigas” återspeglar detta och skapar en passande mörk domedagsmässig atmosfär. Lågt tempo, bastoner, piano och kyrkklockor används för att måla upp mörka stämningar. ”Imperial Theme” är förresten en av mina absoluta favoritlåtar genom tiderna, en långsam och ganska högtidlig låt som är ypperligt passande som tema för det militariserade imperiet Valua.
Inte ens ett så bra soundtrack som Eternal Arcadia OST är helt fritt från skönhetsfläckar. Till att börja med så lade jag märke till att det var väldigt många låtar på varje CD – över trettio stycken. När jag lyssnade igenom albumet för första gången bekräftades mina misstankar: låtarna är inte loopade. Skandal, detta är något som borde vara standard på alla soundtrack nuförtiden. Det hade i och för sig gjort Eternal Arcadia OST fyra CD-skivor långt istället för två, men det hade det varit värt. Som det är nu så har man precis kommit in i många låtar när de helt plötsligt tonar ut och slutar. Personligen hade jag gärna betalat $10 extra för ett fyra CD-skivor långt OST och fått låtarna loopade. Jag har också väldigt svårt för de ”dungeon themes” som Minobe och Maeda komponerat. Varje ”dungeon” har sitt eget tema, vilket är berömvärt, men det hjälper inte mycket när de är så tråkiga att lyssna på. Inga framträdande melodier eller oväntade vändningar, bara oinspirerat gnidande på stråkar och ibland någon synt som knappt hörs. Det fungerar i spelet, men inte i stereon. Jag funderar också över varför den såsiga låten ”Town of Ice” kom med på soundtracket. Att döma av huvuddelen av materialet så kan kompositörsparet skriva bättre låtar på en normallång kafferast. Kanske skall det låga tempot och klingandet på triangeln illustrera kylan i staden? Låten lämnar i varje fall mig kall…
Avslutningsvis kan jag säga att jag är mycket nöjd med det här soundtracket. Det är så pass bra att det borde kunna uppskattas av alla människor som gillar musik med medryckande melodier, och alla som gillar spelmusik i synnerhet. Det är synd och skam att de som vill höra detta soundtrack skall behöva lägga ut så mycket pengar på ett album som är knappt två år gammalt och i normala fall borde vara lätt att få tag på. Gillade ni spelet så kan jag bara rekommendera er att söka efter soundtracket också – tro mig, det passar lika bra i stereon som det gjorde i spelet.
