Ys Book I & II

Ys Book I & II är en upphottad version av de två första Ys-spelen (uttalas ”Is”) som från allra första början kom till NEC:s dator PC-88 (1987), men även har förekommit på både NES och Master System. PC Engine-versionen av Ys Book I & II släpptes i Japan 1989, översattes sedan och släpptes faktiskt i USA till Turbo Grafx CD som PC Engine kallades där. Konsolen var ganska unik för sin tid med att använda CD-ROM-formatet. Turbo Grafx blev ett populärt format bland hängivna ”gamers” i USA, men lyckades inte nå ut till den breda massan, antagligen mest på grund av det höga priset. Trots cd-formatet var inte grafiken något speciellt, men ljudet däremot låter underbart. Mycket av musiken ligger lagrad med cd-kvalitet och det var många speltillverkare som satsade lite extra på musiken, till exempel i Konamis Dracula X.

Spelet är ett action-rpg, och ett av de första av sitt slag att lägga mycket fokus på handlingen, med filmsekvenser, röstskådespelare och ett genomarbetat och på den tiden lyxigt soundtrack; utan att för den skull tumma på actiondelen. Stridssystemet hade även den skojiga egenheten att attackknapp saknades. För att anfalla fiender vandrade man helt enkelt in i dem, och var statusen tillräckligt bra fick man erfarenhetspoäng enligt alla konstens regler. Högt tempo och atmosfär kännetecknar Ys-spelen, som nu är uppe i del VI till PC, PS2 och kanske PSP(!).

Ys Book I & II var även ett av de första spelen som det släpptes soundtrack-skivor till, och med denna recension tänkte jag försöka åskådliggöra det meningslösa i detta. Man kan nämligen lyssna på låtarna direkt från spel-cd:n i en vanlig cd-spelare (jag ger inga garantier dock ...). Ett tips är att skippa det första spåret som är ett varningsmeddelande och även det andra som endast innehåller speldata. En del av spåren är dialoger, dock med lite bakgrundsmusik, som förgyller spelets anime-inspirerade mellansekvenser. Jag har koncentrerat mig på att bedöma de rena musikspåren, pratspåren är även utelämnade i låtlistan. Värt att notera är att all musik i spelet inte är med i lyssningsbar (Redbook Audio) form, vissa låtar är komprimerade och går endast att lyssna på när man spelar spelet. Så var det avklarat, vidare till huvudämnet!

Musiken till Ys Book I & II är till största delen inspelad med syntar, men det är även riktiga gitarrer med på några låtar för att liva upp stämningen. Överlag är det ganska sköna och lättlyssnade ljud. Kanske lite enkelt ibland, tidens tand och allt det där, men fyller helt klart sin funktion. Trummorna däremot blir lätt enformiga efter ett tag och känns lite stumma och tråkiga. Trots mina små klagomål är produktionen och ljudkvalitén dock överlägsen de samtida spelen till NES och Master System, som Zelda, Phantasy Star, Final Fantasy och för den delen konverteringen Ys till Master System från 1988.

Det närmaste av en generell beskrivning jag kan komma på om Ys-musiken är en blandning av melodisk synt-schlager och energisk light-hårdrock. Musikerna på Falcom (skaparna av Ys-serien) har så gott som nischat in en alldeles egen liten genre, ”Falcom-rock”.

Kompositören Yuzo Koshiro har under sina år som spelkompositör gjort sig känd för att klara av alla sorters musik. Han medverkade även med några låtar i Shenmue! Arrangören för denna Turbo Grafx CD-version är Ryo Yonemitsu, som arrangerade flera Falcom-soundtrack under åren som skulle följa.

Musikspåren inleds av ”Field”-temat som är en av de många gladpop-låtarna på skivan. Snabbt smattrande trummaskiner, synttrumpeter och syntstråkar. Denna låt är även känd som ”First Step Towards Wars” på diverse remixskivor.

Några av de bästa låtarna i mitt tycke hittar man i ”Solomon Shrine/Goddess' Castle”, ”Ruins” (med 80-talsdoftande gitarrsolo) och ”Adol as a Comet”. Kärnan är samma i alla dessa låtar, ren pop/rock med gitarr, bas och trummor plus sköna birollsinstrument som serverar svepande och svängiga melodier. Liksom Hülsbeck är det musik som ger energi och glädje. ”Canal” är ett annat exempel på toksvängig refräng och ”Game Start Music” dyker inte upp förrän spår 22, fastän det är det första man hör när man startar spelet. En imponerande inledning på sin tid, som funkar än idag. Och gitarrsolo igen!

I ”Battles with bosses” blir det lite hårdare. Kanske är det lite för mangligt, men en högst passande bosslåt. Det finns även två låtar för de vardera slutbossarna(?) Dark Fact och Darm. Den första av dem ännu en skön rocklåt; den andra något elektriskt som mycket väl skulle smält in på typ näst sista banan i ett Contra-spel.

”Ice Park” är, trots namnet, en varm och mysig låt, med syntpanflöjt bland annat. ”Burn Land” flippar på paradoxen; det är en låt av kyligare karaktär med hårda trummar och skarpt vibrerande syntljud och med lite lösare struktur än de många traditionalistiska popstyckena.

Lite experimentell är också ”Divine Area” med otydligt skrammel och ”Shrine Entrance” försöker vara suggestiv och stämningsfull med klirranden och vattenplums-samplingar. Funkar helt okej, men jag anser ändå att styrkan i Ys-musiken är de tidigare nämnda pop/rock-låtarna, och inte stämningslåtarna. Kanske märks det tydligare att utvecklingen har gått framåt på låtarna av ambient karaktär, men det finns som sagt intressanta låtar bortom popträsket också i Ys Book I & II.

”See you again” är en personlig favorit med en härlig melodi som griper tag i en. Ingenting sentimentalt alls, det är full fart och maximum clarity. ”See you again” är alltså sluttemat till Ys Book I, och visar på att första kapitlet är till ända, men det är på intet vis slut än. Låten bygger upp förväntningar på kommande äventyr.

Efter det inledande trumsolot går ”Ending” (Book II) över till något som liknar introt till Van Halens ”Jump”. Lyckligtvis slutar likheterna snart, och låten får en mer avslappnad karaktär. En helt enkelt skön, drivande och ”happy” poplåt.

Låtarna repeteras i regel lagom länge (sisådär två gånger i regel) och tynar sedan inte bara ut, utan det brukar vara en liten slutknorr också. Inget dramatiskt i de flesta fall, men intro- och slutlåtarna har mer genomarbetade slut. Nackdelarna ligger i att låtarna sinsemellan känns alltför likartade om man lyssnar på många i följd.

I nuläget finns det en mängd skivor av och med olika konstellationer som tolkar Ys-musik. Men det var detta spel som startade det hela. Ys Book I & II är helt klart en trevlig bekantskap om man är intresserad av lite äldre spelmusik. Den är heller inte alltför dyr, går att hitta för runt $20 på eBay. Alltså lite annorlunda retro, som ibland knappt låter daterad alls! Låtarna kan kännas lite likartade, och de tidigare nämnda trummorna är fortfarande något tröttande, men om man inte överdoserar håller de väl för tidens tand.

Och om du inte känner för att spendera surt förvärvade slantar på en Turbo Grafx CD eller annan kompatibel konsol (finns ju en djungel av PC Engine-varianter) går det utmärkt att spela spelet Ys med hjälp av skivan och emulator på din PC. Antingen är det ett soundtrack som också går att spela eller ett spel som också går att lyssna på, välj själv!

Av David Wallgren [2004-12-28]