Radiant Silvergun Soundtrack+

I år ställs veteranen Hitoshi Sakimoto inför sin hittills största uppgift, nämligen att skriva musiken till tolfte delen i världens största RPG-serie, Final Fantasy. Han tar dessutom över efter självaste Nobuo Uematsu, vilket måste betyda att Square Enix har stort förtroende för den 36-årige kompositören.

Långt innan Sakimoto var påtänkt för ett uppdrag av denna kaliber skrev han dock musik till betydligt smalare spel. Treasures shoot ’em up-klassiker Radiant Silvergun är ett sådant. Soundtracket försvann snart från marknaden och har därefter byggt upp något slags rykte om sig själv att vara en riktig dyrgrip. Ifjol gavs det dock ut en nyutgåva av soundtracket, vilket åter ger allmänheten chansen att bedöma huruvida det står upp mot förväntningarna eller inte.

Arkadspelet Radiant Silvergun (som senare konverterades till Sega Saturn) är av det klassiska slaget och håller till i samma fåra som till exempel Gradius och R-Type. Spel av den här typen innehåller ofta musik av det lite stressigare slaget, typ techno, för att passa så bra ihop med upplägget som möjligt. Radiant Silvergun går dock emot strömmen, då Sakimoto har komponerat ett knippe låtar som för det mesta är av det långsamma och symfoniska slaget. De som hört musiken till Final Fantasy Tactics och Vagrant Story vet därmed vad som väntar.

Det stora problemet som uppstår här är dock att herr Sakimoto endast orkat med att skriva ett (1) rejält tema till spelet, som sedan upprepas hela skivan igenom. Visst lär det vara mäktigt att glida fram i rymdens labyrinter till pampiga Sakimoto-toner som dessa, men när man lyssnar igenom albumet börjar man onekligen undra varför just detta soundtrack ett tag var så eftertraktat bland spelmusikfansen. Endast ”Space Battle Ship 130 33KI” och i viss mån ”The Stone-Like” känns värda att återvända till, resten känns väldigt sömnigt.

Förutom de 16 spåren från spelet så bjuds man på tio stycken arrangerade låtar. Dessvärre är samtliga tämligen poänglösa, eftersom Sakimoto inte ansträngt sig ett dyft för att göra dem intressantare än vad de var från början. Det enda som händer är att vi får höra det där förbaskade huvudtemat ytterligare tio gånger, vilket förstärker intrycket av att detta knappast är det största som hänt spelmusikvärlden.

Snarare är Radiant Silvergun Soundtrack+ ett försök att förklä ett hyggligt tema till ett helt soundtrack. Resultatet kan jämföras med vad som händer när ett girigt barn försöker spä ut ett glas saft till sina femton kamrater. Ett sådant saftkalas gör knappast någon glad, inte sant?

Av Niklas Lundqvist [2005-03-28]