Joystick

”Bara det inte blir regn.” Det var nog vad många tänkte inför konserten i Malmö den 20 augusti. Den första utomhuskonserten av sitt slag i Sverige skulle äga rum på Stortorget och givetvis har vädret en stor inverkan på hur många som kommer, åtminstone när konserten är gratis. Ganska många hade samlats framför scenen så tidigt som en och en halv timme före konsertens början. Som tack för det fick de lyssna till när Malmö Symfoniorkester (MSO) gjorde sin soundcheck och spelade upp några av låtarna som ingick i konserten.

När klockan slagit 21:00 inleddes konserten med öppningstemat till Wizardry. Jag har inte spelat spelen och har inte heller lyssnat speciellt mycket på musiken. Det blir inte heller ett av de stycken som imponerar på mig under kvällen. Michael Giacchinos musik till Medal of Honor har av många hyllats. Öppningstemat till första delen i serien är ett pompöst stycke och fungerar fint, även om jag tycker bättre om temat till uppföljaren, Medal of Honor Underground. Igenkänningsfaktorn kan ha en stor roll vid konserter av det här slaget. ”Helghast March” från Killzone hade säkert inte så många hört tidigare, men eftersom stycket är så bra och medryckande verkar det som den största delen av publiken hänger med i svängarna. Malmö Symfoniorkester spelar fantastiskt bra och kören sköter sig utmärkt.

Orvar Säfström är konsertens presentatör, vilket passar honom alldeles utmärkt. Han är dessutom en av dem som gjort denna konsert möjlig. När han ber om handuppräckning på frågan om vilka som är gamers får han inte helt oväntat ett svar bestående av massvis med händer i luften, främst från publiken i de främre leden. Sedan på frågan om vilka som inte är gamers kommer en hel del händer också upp, vilket leder till skämtsamma burop.

Det märks att EverQuest II inte är ett av de mer välkända inslagen under kvällen. Såvitt jag kan se är det endast en som en bit framför mig räcker upp handen och jublar när Orvar presenterar musiken. En del verkar lite ointresserade när de står där i publikhavet. Men när ”Valkyrieritten” av Richard Wagner kommer igång blir det svårt att koncentrera sig på annat. Ett mästerligt stycke framfört på ett mästerligt sätt. Oavsett om man är intresserad av klassisk musik eller inte så känner man igen ”Valkyrieritten”. Efter att snyggt ha smugit in ett klassiskt stycke är det tid för en viss rörmokare att göra entré, åtminstone i musikalisk form. Super Mario-temat känner alla igen och med nytt arrangemang och ett publikhav som hänger med i svängarna blir det en av kvällens höjdpunkter. I och med Mario inleds också kvällens mest populära del. Direkt efteråt presenterar Orvar sitt Commodore 64-medley. Han har valt ut låtarna som sedan arrangerats för orkester av Jari Eskola som jobbar för Göteborgs Symfoniker. Det kan mycket väl vara så att en större del av publiken längst fram är där just för det här medleyt.

När MSO drar igång det unika framförandet ackompanjeras de av filmklipp från spelen, vilket mynnar ut i ett antal spontana applåder. Medleyt består av musik från Defender of the Crown, Commando, Delta, The Way of the Exploding Fist, The Last Ninja, M.U.L.E. och Monty on the Run. Det sistnämnda hade jag gärna hört mer av för det passar onekligen bra för orkester. På det stora hela är det ett mycket lyckat medley som säkert får en del C64-fanatiker i andra länder att ångra att de inte tog sig till Malmö den här kvällen. Och den äldre mannen som stod en bit fram till vänster om mig diggade med som bara den, speciellt i Commando. En obetalbar minnesbild.

Det är först i det här ögonblicket jag inser hur bra MSO framför styckena. Jag har redan nämnt det här ovan, men när jag stod där och lyssnade var jag så inne i musiken att jag inte tänkte på det förrän framåt slutet. Det är ett tecken på att de skötte sig alldeles utmärkt, kanske felfritt?

Inför konserten hade MSO spelat in musiken till det kommande spelet Spider-Man 3, med musik av svenske kompositören Tobias Enhus. Han var givetvis på plats under konserten och blev presenterad på scenen innan det var dags för hans musik att få tid i rampljuset. Han hade en fundering på att bära Spindelmannenmask på scenen, men någon sådan såg vi inte. Det kanske var säkrast så. Även den holländske kompositören Joris de Man, som ligger bakom musiken till Killzone, var i Malmö för konserten. Han var dock utplacerad i publiken och vinkade vid presentationen. Han berättade efter konserten att det väldigt sent blev klart att han skulle komma till Malmö. Jag tror inte att han ångrar sig efter att ha hört sin Killzone-musik för första gången i ett sådant här sammanhang.

Spider-Man 3-musiken påminde då och då lite om den i filmerna. Eller så var det bara jag som inbillade mig. Jag tyckte mig höra ett välkänt tema, men sedan fick jag höra att all musik i spelet är originalmusik. Jag vet inte om det är för att jag känner till att MSO spelade in den här musiken bara några dagar innan konserten, men det känns som att de spelade väldigt tajt just här.

När jag fick se programmet för denna konsert insåg jag vad som skulle komma att bli min personliga favorit. Visst var det en del andra stycken som stack ut, men inget gick upp emot att få höra Nobuo Uematsus underbara ”Tina’s Theme” från Final Fantasy VI. Jag saknade det på Play-konserten och har länge hoppats på att få höra det live någon gång. Det är ett fantastiskt stycke och jag hoppas och tror att många som aldrig tidigare hade lyssnat på spelmusik fick upp åtminstone ett öra den här kvällen.

Som en klassisk avslutning blev det ännu en Final Fantasy-komposition, ”One-Winged Angel” från Final Fantasy VII. Den har förekommit på många konserter runtom i världen och vissa kanske tycker att den börjar bli tjatig, men jag har hört den live två gånger tidigare (båda på Play!) och kan inte påstå att jag har tröttnat. ”One-Winged Angel” passar fint som avslutning. Det blev ett extranummer, men det var inte densamma. Istället fick vi njuta av ”Helghast March” från Killzone än en gång.

Enligt polisen som var på plats på Stortorget var det uppskattningsvis runt 17 000 i publiken under konserten. Om det ens var i närheten av så många där denna ljumma augustisöndag är det nytt rekord för en konsert med spelmusik. Visst är det mycket tack vare att konserten var gratis att komma och lyssna på, men det är ändå en imponerande siffra. Video Games Live-konserten i Los Angeles den 6 juli förra året lockade dryga 11 000 åskådare, vilket var nytt rekord då.

Nu har vi fått möjligheten att uppleva två spelkonserter i Sverige och två ganska olika sådana. Och ja, vädret höll sig fint hela kvällen. Sommaren inleddes med en konsert i Stockholm och avslutades med en i Malmö. Göteborg nästa?

Av Johan Köhn [2006-08-27]