Final Fantasy VIII Original Soundtrack

Final Fantasy VIII, spelet som när det kom fick många att höja på ögonbrynen över vad Square hade åstadkommit. Det framtidsinspirerade temat, som till viss del präglat Final Fantasy VII, var ännu mer närvarande i del åtta och fick många att undra var Square egentligen var på väg. Detta gäller kanske inte minst musiken, som även den har fått anpassa sig efter den säregna futuristiska värld där Final Fantasy VIII tar plats. Vad detta har fått för konsekvenser är dock högst intressant. Till skillnad från dem som totalsågat soundtracket, är jag beredd att förklara varför Final Fantasy VIII med rätta förtjänar sin plats bland Uematsus övriga musikaliska produktioner.

Soundtracket inleds med ett storslaget introspår, ”Liberi Fatali”, där Nobuo Uematsu har använt sig av en orkester med körsång. En dramatisk låt som passar perfekt in i spelets lika dramatiska introsekvens. Melodin från låten återfinns även i de flesta kamplåtarna på soundtracket.

Därpå följer ”Balamb Garden” som är en mycket fin och minnesvärd låt. En av spelets bättre melodier som också återkommer i andra versioner med olika instrumentuppsättningar. ”Blue Fields” är låten som spelas på världskartan, kanske spelseriens första kartlåt som inte samtidigt agerar huvudtema. Ett vackert stycke som passar bra när man är ute på fälten och traskar. Det märks snart att ljudkvaliteten, som på sina ställen var lite bristande i FFVII, har förbättrats ganska mycket i FFVIII.

Final Fantasy VIII har experimenterat med lite olika varianter vad gäller kampteman. ”Don't be Afraid” är huvudtemat för strider, ett välskrivet kampstycke som dock tenderar att bli tjatigt i längden - i stil med de flesta kampteman i Final Fantasy. ”The Man with the Machine Gun” är ett annat kamptema som spelas i striderna då man befinner sig i drömvärlden. Väldigt mycket ös och en bra melodi gör att jag föredrar den framför den förstnämnda. Det finns också en hel del andra låtar i stridsanda, ”The Landing” till exempel, som spelas då man ska utföra uppdraget på ön Dollet. Det är en mycket mäktig låt som verkligen förebereder till strid. För att inte tala om bosstemat, ”Force Your Way”, som enligt mig är ett av de bästa kampteman som någonsin skrivits. Aningen technoinspirerad och med ett oerhört medryckande driv blandar den allt från rockinfluerade bitar till snygga orgelslingor. Ett riktigt mästerverk som senare också fick en självklar plats på det första Black Mages-albumet, där den om möjligt låter ännu bättre.

Final Fantasy VIII introducerade också en annan ny sak som kom att bli standard i spelserien framöver, nämligen ”Eyes on Me” som är en låt där en riktig sångerska, Faye Wong, sjunger. Detta gjorde mig väldigt skeptisk till en början, men visade sig faktiskt vara en mycket bra idé. Det är naturligtvis en smaksak - jag vet många som avgudar Final Fantasy men som tycker att Nobuo Uematsu bör hålla sig borta från låtar med sång. ”Eyes on Me” är i alla fall enligt mig en mycket fin låt, som också agerar huvudtema för spelet. Den återfinns i annan tappning i bland andra ”Waltz for the Moon”, ”My Mind” och ”Love Grows” för de som hellre föredrar en instrumental variant av samma låt.

”Succession of Witches” är också ett återkommande tema i spelet. Även om karaktärsteman egentligen inte används i Final Fantasy VIII, så känns det ändå som att detta är Edeas tema. ”Succession of Witches” framförs i huvudsak på cembalo och är en välarrangerad och stämningsfull låt som passar bra in i spelet. Även varianterna ”A Sacrifice” och ”Fithos Lusec Wecos Vinosec”, sistnämnda med kör, är utmärkta. ”The Castle” anspelar också på samma tema, och är låten som spelas i Ultimecias slott. Det är även det en mycket bra låt, med tydliga referenser till klassiska kompositörer i stil med Beethoven och Bach.

Det finns naturligtvis även låtar som bara förekommer på vissa speciella ställen i spelet. ”The Mission” är ett exempel på en sådan. Den spelas under tågscenen och förmedlar konstigt nog verkligen känslan av att springa omkring ovanpå ett tåg. ”Martial Law” är också en sådan, en bra låt med lite referenser till jazz, vilket uppskattas starkt av mig som lyssnar en del på den sortens musik. ”The Salt Flats” förekommer också bara en gång och är en personlig favorit. En mycket bra, lugn låt som har ett oerhört skönt arrangemang bestående av bland annat harpa, kör, ståbas och syntar i en underbar harmoni. ”Timber Owls” är mer en typisk Uematsu-låt, där han leker med olika musikstilar, vilka han skickligt blandar med egna musikaliska drag. Alla möjliga typer av lustiga percussioninstrument förekommer. ”Galbadia Garden” är ett mycket stämningsfullt och passande stycke för sitt syfte, med en snygg basgång och ensamklingande harpor som hörs då och då.

”Ride on”, låten som spelas när man tar en tur med luftskeppet, hör till spelseriens bättre luftskeppsteman. Den känns till skillnad från det mesta annat på soundtracket som skriven för någon av de tidigare delarna i Final Fantasy och har en bra melodi som lätt sätter sig fast.

Som kronan på verket har spelet också en riktigt bra låt till slutbossen. ”The Extreme” börjar med en snygg ensam gitarrfigur i introt, snart efterföljd av piano och en kör. Därefter blir det stridsmusik, med ett mycket bra driv. Oerhört medryckande, och som gjord för en rockversion. Jag hoppas för övrigt innerligt att Uematsu väljer att göra en sådan version av den till nästa Black Mages-album.

Även om de är få, så finns det tyvärr också de låtar som inte är lika bra som de jag redan nämnt. Däribland ”Drifting” och ”Unrest”, vilka fungerar okej som bakgrundsmusik i spelet, men blir helt ointressanta att lyssna på i annat fall. Hit hör också ”Fear” av ungefär samma anledning och ”Never Look Back” som mest är ett hetsigt driv. ”Roses and Wine” är också en ganska trist låt, som inte ens gör sig speciellt bra i spelet.

Trots dessa missar så förblir Final Fantasy VIII Original Soundtrack ett givet köp för alla spelmusikintresserade, och egentligen för övriga också. Det är inte perfekt, men enligt min åsikt inte heller förtjänt av all den negativa kritik som det fått utstå. Avslutningsvis kan jag säga att jag i och för sig fortfarande föredrar soundtracken till FFVI och FFIX framför åttans, men det beror snarare på att dessa två i sin tur ligger oöverträffade inom spelmusikens värld.

Av Jimmy Emanuelsson [2004-07-02]